Gåstolen - en smärre revolution
Hunden har lärt sig vika in tassarna där hon ligger och solar på soffan. Annars blir hon påkörd och luggad av sin ivriga lillasyster som tokälskar sitt håriga storasyskon. Själv börjar jag få härdade hälsenor av alla påkörningar.
Numera framlever astronauten en del av sina dagar i sitt musicerande, blinkade rymdskepp.
Hoppande.
Skuttande.
Sprattlande.
Hon drar i "växelspaken". Försöker fånga de blinkande lamporna. Hon lyckoskriker, bubblar, dreglar och skrattar.
Och plötsligt har hon blivit mer barn. Mer människa.
Vårens ankomst har förvandlat vår hall till grusets högborg tack vare skor, tassar och inte minst barnvagnshjul. Men dammsugarpasset efter förmiddagspromenaden har blivit en av dagens höjdpunkter. Mellan mig och dammsugaren rullar en sprallig unge som glad-andas och sträcker ut småarmarna efter dammsugarslangen.
Sällan har jag skådat någon som uppskattar städkonsten som Siri. Bree Van De Kamp i "Desperate housewifes" har sannerligen fått konkurrens.
Efter en vanlig dag när Siri morgonlekt med sin pappa innan han cyklar till skolan, sovit i barnvagnen, skuttat runt i gåstolen, ätit och plaskat ut vattnet från badkaret känner jag mig nöjd. Hon har det bra, vår dotter. Hon får lägga sig som ett
älskat barn. Mätt, ren och trött.
Men just det här med tröttheten och sovandet har varit ett bryderi för mig. Inte för att hon inte sover på nätterna - numera sover hon mellan sju och sju - utan mer för att hon skulle kunna somna utan mitt bröst som off-knapp.
Så för ett tag sedan bestämde jag mig för att göra research. Läste om fem-minutersmetoden, om Elizabeth Pantleys no-cry sleep solution (boken har precis kommit i svensk översättning, "Somna utan gråt") och om Anna Wahlgrens Sova hela natten-kur.
Efter lite funderande fick Anna Wahlgrens ande flytta in i vår lägenhet. Här skulle kuras.
Under andra nattens tokgråtande vid fyrasnåret stod jag inte ut längre. En och en halv timmes Siritårar blev för mycket och gissa om bebiskroppen blev lugn och avslappnad när den fick ligga nära mamma i dubbelsängen igen.
Så jag ger mig. Tycker egentligen det är mysigt när hon sover med oss, även om hon gärna får tillbringa första delen av natten i spjälan. Och hon lär ju inte vilja sova med oss för evigt. Jag tänker på en klok släkting, tillika fembarnsmor som nyss sa "Njut av bebistiden!". Så nu är min plan att göra det. Och att inte följa någon utarbetad plan.
Så utan sovmetod lägger vi henne på mage i spjälsängen under blekblått kanintäcke. Buffar henne lätt i rumpan några gånger och stryker hennes bebishår en liten stund innan hon börjar andas lugnt. Det rycker lite i armarna, förmodligen drömmer hon ljuva drömmar om guldstereos, förbjudna blommor och dammsugare.
Så jobbar vi med nyheter