När jag kollar på tv-serier brukar jag identifiera mig med killen/tjejen som är mest awkward. Känner alltid en sådan solidaritet gentemot bortkomna personer som är helt värdelösa i sociala sammanhang. Jag står på ett uteställe i staden och har ingenting att säga. Klädval: glittrig sidenblus med axelvaddar, tajta jeans och glittriga skor med hjärtan på. Det är inte en konventionell utstyrsel. I Piteå blir man mest en konstinstallation.
"Vad fan är det där?" säger en okänd man och pekar på mig.
Med hela sin existens pekar han ut det obehagliga i att vara tillbaka i staden. Jag hade kunnat ha så mycket bättre kläder på mig. Jag kunde gå till tentan i lackklänning igen eller bära en Grace Jones-kroppsstrumpa. Men det räckte med några axelvaddar (jordens bästa plagg, måste införskaffas).
Jag ser att folk sneglar. Vid baren vänder sig en kille i oklanderlig Carlings-skjorta om och säger "Du är obehaglig!"
En annan kille som går förbi mig hojtar någonting i stil med "fjolla" och då vill jag redan gå hem för kvällen känns mest som att vandra mot korsfästelsen utmed Golgata.
Det är väldigt stor skillnad på människor som ser på kläder som dött material av tyg avsedda för att täcka kroppen, och människor som ser kläder som ett sätt att uttrycka sin identitet. Tyvärr brukar den förstnämnda typen av människa ofta trakassera den andra. Det är synd, för jag tänker att allting skulle kunna bli så mycket mer.
Vi kan inspireras av stridsscenerna från invasionen av Falklandsöarna och tillverka smycken av överblivet krigsmateriel. Vi kan låtsas att vi kommer från ett reservat för synintryckskänsliga och klä oss i en gråskala på vintage. Du kan bära en hermelincape, jag kan bygga en hatt av tegel. Du skulle kunna bära din jeansjacka utanpå din väst av noshörningsskinn, offret från någon illegal jakt under kolonialtiden och köpt för 50 kronor på loppmarknad i Badhusparken.
Du kan stå vid bardisken iförd en kroppsmålning och stråla som en havsnymf som vadar upp från skummet du skapats ur.
Vi kan bära bröllopsklänningar i transparenta material och du kan säga "Mina regnbågshinnor är ljusare än dina!"
Du kan bära syntetiska vingar. Vi kan hylla Sovjetunionen genom att bära förkläden med överkryssade hjärtan! Vi kan äta hummerlunch iförda kläder av restprodukter från måltiden!
Vi kan fläta kläder av organiskt odlade rabarberblad och inspireras av kollektionen från Edens Lustgård, kallad Genesis-fashion. Vi kan skapa axelvaddar från World Trade Center-ruinerna. Vi kan konstatera att enhörningar står högst i näringskedjan.
Att gå ut i Piteå behöver inte vara en freakshow mer än det redan är. Men när det dyker upp någon i vimlet som klart ser missanpassad ut vore det ultimat att gå fram och säga "Du och jag kan vara apostlar av absolut ingenting alls och dansa medan musiken ovanför oss känns som ett fosforregn".
Men kom i tid så ni slipper köa.