Ann-Lis Forsberg säger att idén med en stickjunta lockade hennes intresse. Hon ringde några vänner, som i sin tur frågade deras vänner och så var det hela igång.
- De kvinnor som jag tog kontakt med tände direkt och tyckte att det lät som en jättebra idé. De flesta av oss har gått i pension eller är förvärvsarbetare, så bara den sociala tanken är inbjudande.
Kafé - ett självklart val
Café Stickorna består av 13 kvinnor som träffas en gång varannan vecka och då alltid på kafé. Meningen med det är att ingen ska känna någon press på att måsta baka eller städa.- Jag ringde och frågade ägarna till caféet om det gick bra att vi var hos dem, vilket det också gjorde. Det är skönt, nu kan vi bara ta med oss handarbetet och sen slappna av, säger Ann-Lis Forsberg.
Besöksfrekvensen är stor och kvinnorna tycker att Café Stickorna är bland det roligaste som hänt på länge.
Ingrid Sandström är en av dem som sa ja direkt.
"Sprida sig som en löpeld"
- Min mamma hade syjunta när jag var liten och jag tror att detta kommer att sprida sig som en löpeld över hela landet.Gun Britt Pettersson tycker det är skönt att vara bland folk, inte bara medlemmarna i föreningen utan också de övriga som fikar på kaféet.
- Man ser många bekanta ansikten, det är kanske därför man känner sig så hemma. Sen tycker jag att det är roligt att stickning är på modet igen. Jag har hört att det finns en förening som heter "Stick och brinn", säger hon och skrattar.
Det är många ämnen som diskuteras på deras möten, oftast blir det dagsaktuella, som till exempel under OS.
"Löser världsproblem"
- Det enda man pratade då om var resultat och sånt. Annars så sitter vi här och löser världsproblem, berättar Ingrid Sandström.Alla kvinnorna runt bordet säger att de alltid har gillat att sticka och slutresultatet oftast till barnbarn, släkt och familj.
- Fast man behöver inte ha med sig just en stickning, vilket handarbete som helst går bra, säger Ann-Lis Forsberg.