Gammal kärlek rostar aldrig - nu firas rubinbröllop

ÅTERFÖRENING. Efter att i många, många år ha varit förenade i ett civiläktenskap bröt parterna upp. Men gammal kärlek rostar som bekant aldrig. Efter år av separation tände det till på nytt och parterna beslutade sig för att ingå nytt äktenskap. Vid årsskiftet firas 40-årsjubileum, det vill säga rubinbröllop.

Piteå2006-12-08 00:00
Vad det handlar om är Piteå kommun. Vid kommande årsskifte är det nämligen 40 år sedan Piteå stad, Piteå landskommun, Hortlax och Norrfjärdens kommuner återförenades på nytt, efter att i början av 1900-talet ha gått skilda vägar och sedan ställt sig med ryggen mot varandra.

Piteå stadsförsamling hörde i pastoratshänseende under Piteå landsförsamling till 1901. År 1915 utbröts Norrfjärden och 1918 Hortlax till egna församlingar för att därefter bli egna kommuner.

Lyssna på varandra

De som skiljdes hade dock ändå ett så pass gott förhållande att de tålde att träffa varandra. Inte minst se vad de gemensamt kunde få ut för pengarna .Det blev mycket av vardagens prövningar. Till och från fanns det önskningar och framfördes också synpunkter om behovet av ett djupare förhållande, ett nytt äktenskap. Med Allan Edwalls visa: "Visst är det bätter, men int´är det bra" gick dock livet sin gilla gång på fyra håll, med egna kommunadministrationer.

Efter att ha fortsatt nynna på visan om "ensam är skapligt, men två ska en va" sökte kommunpolitikerna alltmer med tiden samarbete på olika områden, inte minst brandförsvaret. Även om paren rörde sig åt var sitt håll närmade de sig också i lika hög grad från andra håll.

Med tiden blev även versraderna "Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara" alltmer påtaglig. De fyra kommunerna började lyssna allt mera på varandra, började förstå att banden måste stärkas för att hjälpas åt att klara vissa större åtaganden, och därmed kommunkassan. Det fanns en hel del smått och stort att säga till varandra.

Det fanns en rad skäl för att återförenas. Ett skäl var samordningen och att man delade en ideologisk syn. Ett annat skäl var ekonomin.

Skred till verket

Allt resulterade i en "hindersprövning" en skriftlig försäkran att hinder inte förelåg att återförenas och att ha ett efternamn, Piteå kommun. De gamla namnen från tiden före blev kommundels- och församlingsnamn.

Vem skulle ansvara för återföreningen? Lantmätare Nils Sjölin blev medlaren som sedan, med utredningsteam och kommunpolitiker, tog sig an vad som skulle regleras i lag för att få äktenskapet genomfört.

Det begärdes av de olika kommunerna samtidigt, med en skriftlig försäkran, att hinder inte förelåg. Kommunalfullmäktige klubbade fast att det inte fanns problem. Protokollen blev de intyg som visades upp inför "vigselförrättaren" och parterna enades om ett gemensamt namn: Piteå kommun. När alla riktlinjer var uppdragna för ett gemensamt hushåll skred de ansvariga till verket

För en ceremoni med vigsel kräver lagen att det skall finnas vittnen. Antalet deltagare vid ceremonin var stort. Hela befolkningen blev vittne till återföreningen årsskiftet 1966/1967. Förgyllt av att det i olika lokaler ordnades med högtider fyllda av bland annat musik, sång och fyrverkerier att minnas.

-Ett märkligt äktenskap har beseglats i det att fyra kontrahenter, alla rädda för månggifte, förenat sina öden och det är naturligtvis med spänningar. Måhända skulle en kyrkofurste, som lyckönskan, erinra med skriftens ord: En ny lag giver jag Eder, älsken varandra inbördes" sa landshövding Ragnar Lassinantti bland annat i sitt "bröllopstal"

Och när kommer nästa stora återförening, den som gäller kyrkoförsamlingarna?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om