Lidmans samlingar finns sedan ett år tillbaka i lokaler i borgen på Furunäset.
På loppis med PT
Som tonåring spenderade han lunchrasten på Zonområdet där det fanns en antikhandel.
– Sven Jonsson drev butik i ett trähus på Kyrkbrogatan. Han var en riktig föregångare och bjöd alltid på kaffe. Här var jag ofta under gymnasietiden. Jag minns en gång när jag plockade upp en gammal kamera som gick isär i min hand. Jag vågade inte säga till utan lade bara tillbaka den där jag tog den.
Sommaren 1994 hände något som kom att bli betydelsefullt för både Leif och Piteå. Han och en kamrat var ute på en kylig vinterpromenad och pratade om hur man skulle kunna locka folk till Badhusparken, som han var engagerad i.
– Vi kläckte idén om att ha loppis i parken till sommaren och så blev det. Vi satte in en annons i PT om en stor loppis. Vi bjöd in fem säljare men det kom desto fler köpare.
Kända gatunamn hänger på väggen i Leifs pryleri.
Grunden till loppis i Badhusparken var lagd. Gången efter var tio säljare på plats och innan sommaren var slut hade man uppnått 20-talet säljare. I takt med att loppisintresset vuxit har antalet försäljare också gjort det och vid vissa premiärer har det varit uppemot 200 säljare.
För några år sedan blev det loppis även på Noliaområdet, ett koncept som lever vidare, numera i samarbete med Folkets hus.
Klistermärken och pins med Piteåmotiv finns det gott om.
– Det är bra och enkelt för säljare att ta sig fram med bil. Vi brukar ha sommarpremiär där och även avslutning av loppissommaren.
Då det kommer till att handla på loppis är det saker med Piteåkoppling som gäller för Leif, något som tog riktig fart i slutet av 1980-talet. I dag har han en samling med Piteåsaker i en lokal på Furunäset, bakom en dörr med skylten "Pryleriet." Här trängs plåtskyltar med gatunamn med tändsticksaskar, pins, kepsar, pennor, föreningsflaggor och plåtburkar. Listan kan göras hur lång som helst.
I ett skåp har Leif kaffekannan som stod modell för den svävande kaffekannan i Cecilparken. Cecil är namnet på ett kafé som fanns i Piteå förr i tiden.
– Det jag är mest förtjust i är nog samlingen av kaféporslin, säger Leif och visar upp den silverfärgade kaffekannan i porslin som var modell för den svävande kaffekannan som pryder Cecilparken.
För några år sedan blev Leif Lidman president för Lions Piteåavdelning och med det också huvudansvarig för Lions stora vårloppis.
Leif Lidman har då och då visningar av sina samlingar.
– Jag fick börja med husgerådet och nu är jag på väskavdelningen för där vill ingen vara, säger Leif och skrattar.
Inom kort greppar han klubban för att hålla en auktion och till sommaren blir det nya tag med loppisar.
– Det är otroligt kul att få så mycket uppskattning för det man gör. Det är nog det bästa med allt – och samlingen förstås.
Kafé Cecil fanns förut i Piteå.
Leif brinner för sina gamla saker och har svårt för att göra sig av med dem. Han lever efter devisen "Man får inte slänga nåt."
– Jag brukar säga att om man tvekar kan man alltid höra av sig. Allt "nytt" som är gammalt är kul.
Innan han fick tillgång till lokaler för att förvara sin samling av Piteåsaker i, hade han allt hemma i garaget och lite överallt i huset. Kvar där finns en stor vykortssamling och en hel del annat.
Piteås loppisnestor Leif Lidman har svårt för att göra sig av med saker och huset där han bor är också delvis fyllt av saker han gillar.
– Man kan väl säga att det är som en smal gång in i garaget och när man ska ut får man backa.
Någon egen fast loppis har han aldrig haft. Sälja på nätet gör han vanligtvis inte heller.
– Jag har sålt från gården någon gång och en gång sålde jag två cyklar på Facebook.
Köpa och hitta är mer Leifs grej och otaliga är fynden på både loppisar, i antikaffärer och på Tradera.
Vad är ditt bästa loppisfynd?
– Det har jag inte gjort än.