Furunäsets sjukhus åter i fokus

KULTUR. Furunäsets sjukhus skrämmer, fascinerar och intresserar fortfarande många. I lördags invigdes en vandringsutställning som sätter fokus både på personalen, patienterna, vården och den mytomspunna sjukhusbyggnaden.

Piteå2008-01-28 00:00
PITEÅ (PT)

För tre år sedan invigdes en utställning om Furunäsets sjukhus vid Piteå museum av landstingsrådet Kent Ögren. Redan då uttryckte han intresset för att göra utställningen till en vandringsutställningen:

Nu har detta blivit verklighet tack vare ett projektbidrag till museet från Norrbottens läns landsting. Utställningen har uppdaterats och omarbetats till en vandringsutställningen: Furunäsets sjukhus - en återblick. I lördags var det nypremiär på Piteå museum där utställningen nu ska visas i tre veckor. Tanken är sedan att den ska vandra runt på vårdcentraler, sjukhus och andra museer i länet.

Tabubelagt

Johanna Blylod, utställningsproducent, menar att intresset för Furunäsets sjukhus håller i sig:

- Det fascinerar fortfarande många, jag tror att folk både skräms, men också lockas av det förbjudna och makabra. Psykisk ohälsa är fortfarande tabubelagt, men samtidigt ville jag absolut inte skapa någon freakshow.

Hon berättar att den tidigare, permanenta utställningen till stor del handlade om föremål som dock var svåra att frakta omkring.

Vandringsutställningen visar därför bara upp några av dessa sjukhusföremål, men ger också en historisk skildring av sjukhuset via digitala bildspel, patientporträtt, mycket svartvita bilder och lättförståeliga texter.

Besökarna får också lyssna på musik som andas vemod, komponerad av musikproducenten Mattias Edfast.

Schizofreni

Kent Ögren tycker att utställningen på ett bra sätt speglar epoken:

- De behandlingsmetoder man använde då var de man kände till. I dag tycker vi de är våldsamma och har en betydligt mjukare vård. Samtidigt är psykisk ohälsa fortfarande ingenting man pratar högt om.

En av dem som besökte utställningen var Inger Blylod som började sommarjobba på sjukhuset 1977:

- Jag jobbade på en låst avdelning för äldre kvinnliga schizofrena patienter och minns att det var väldigt skrämmande. Men många av patienterna som vårdades på sjukhuset var inte sjuka egentligen, utan hade placerats där för att "gömmas undan" av olika anledningar. Kanske passade de inte in en en fin, blåblodig familj.

Sitter ensamma

Inger har dock även en hel del positiva minnen från arbetsplatsen där män och kvinnor jobbade tillsammans. När sjukhuset stängdes fortsatte hon att jobba med människor, i dag inom äldreomsorgen:

- I dag kan jag se före detta patienterna ute på stan, många vandrar bara runt, eller så sitter de ensamma i sina lägenheter med persiennerna neddragna hela dagarna. Det är inte heller bra ...



Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om