En fullriggare är ett seglande skepp med så kallade råsegel på samtliga master. De är uppdelade i mindre fyrkanter för att kunna hanteras lättare. Trots det har Georg Stage över sjuttio besättningsmän ombord. Största delen består av elever som på traditionellt sätt lär sig seglingen och sjöfartens grunder. I veckan fällde skeppet ankare vid Sandöklubben på Storfjärden.
Kapten Bjarken Wahlqvist ger klartecken att gå ombord och vid repstegen möter Elisa Silfverberg Utgaard upp, en glad tonåring från Strömstad.
– Jag går en fyramånaders sjöutbildning, varav tre månaders spenderas här ombord. All undervisning och kommendering sker på danska men jag räknar mig som skandinaviska då jag behärskar alla tre språken., berättar Elisa med ett stort leendeoch fortsätter:
– Vi är på väg till Luleå men har haft så bra vind från Örnsköldsvik att vi ligger före tidschemat, därav ankringen här i Piteå skärgård. På lördag kväll är det öppet skepp i Luleå för allmänheten, så det är ganska skönt att få putsa och feja här i lugnt och ro.
Georg Stage är byggd 1934 och är den andra båten med samma namn och uppgift. Föregångaren sjösattes redan 1882 med syfte att utbilda danska ungdomar till sjömän.
Elisa Silfverber Utgaard beskirver hur är det att leva och bo så många på så små ytor.
– Det är trångt, väldigt trångt, säger hon med ett skratt. Vi äter, studerar och sover i samma utrymme, dock inte samtidigt då hela besättningen är uppdelad på fyra vakter. Vi är sällan uppe alla samtidigt. Ett gäng sover, ett anat jobbar med underhåll, det tredje pluggar och de fjärde kan faktiskt vara lite lediga emellanåt.
I masterna pågår det jobb. Några segel skall bytas och all löpande rigg (stag, linor och vajrar) ses över. Det går fort uppför den trettio meter höga stormasten och alla klättrar för egen hand, inga vinschar eller lyftanordningar finns.
– Vi använder inte säkerhetsselar då vi klättar. Då gäller den gamla regeln ”En hand för skeppet och en hand för dig själv”. Däremot säkrar vi oss alltid när vi är uppe och måste jobba med bägge händerna, som när vi sätter eller tar ned segel, berättar Elisa.
– Olyckorna har visat sig färre om man får koncentrerar sig fullt på klättringen och inte behöver kroka om livlinan för varje steg
Det går snabbt att få ut alla närmare 900 kvadratmeter segel.
– Är vi ”Alle man på däck” kan det gå på under 30 minuter, men det sker nästan bara vid Tall Ship Race och andra kappseglingar. Det är dessutom ganska sällan allt tyg är uppe samtidigt, säger Elisa.
– Men som alla seglare vill vi ju att det skall gå fort och farter långt över 20 knop är inte omöjligt. Kanske inte för oss på Georg Stage med de största fullriggarna kan komma upp i de hastigheterna. Det var därför fullriggarna kom till en gång i tiden. Frakta hem vete från Australien till England först av alla och därmed få bästa priserna.
Elisa berättar sedan om alla segel och dess namn, vikten av säkerhet och utkik, både föröver och akterut. Hur mathållningen, tvätten och hygienen ordnas plus en massa andra saker som hör hennes vardag till ytterligare minst en månad.
– Efter Luleå blir det Helsingfors och sedan avslutar vi där vi började, i Köpenhamn. Det finns nog en hel del hemlängtan ombord även om vi är på ett härligt äventyr, säger Elisa och sneglar på målarburken hon lämnade på däck när vi kom ombord.
Jobbet utan slut väntar.