Det var den 26 maj 1876 som intresserade personer kallades till ett möte i Piteå. Efter 89 år upphörde verksamheten. Föreningen utgjordes huvudsakligen av fruarna till Piteås ledande män och andra kvinnor som ville göra något för att lindra den omfattande fattigdomen.
Under första året lyckas kvinnorna samla in 1.566:57 i kontanter som skulle användas för att "befria samhällets olycksbarn från deras hem, där lättja och sedeslöshet utgjorde läroämnena och för att öppna dörrarna till ett hem där goda andar gästa".
Fattighus och flickskola
Fruntimmersföreningar bildades runt om i Sverige efter att Fredrika Bremer bildat en sådan i Stockholm och då behovet var stort efter den fruktansvärda kolerans härjningar.Med kvinnlig handlingskraft och förmåga ville medlemmarna hitta på utvägar och att med små medel få värdefulla resultat till stånd. Strävan var att bygga ett fattighus i det gamlas ställe. Det stora fattighuset i Piteå tycks ha byggts mot föreningens vilja. Det kan uttolkas av en redogörelse undertecknad av pseudonymen "Concordia", bakom vilken dolde sig borgmästarfrun Clara Baudin, att för den nya fattiggårdens tillkomst stod staden och att alla privata åtaganden därmed ansågs obehövliga.
Det fanns också en önskan att, tillsammans med Öjeby fruntimmersförening, få till stånd en flickskola.
I fallet med flickskolan var det dock oenighet om tagen och kvinnorna i Öjebyns löstes ut från engagemanget. De skulle utföra andra insatser. Enligt uppgift skulle Öjeby fruntimmersförening ha använt en del av sina medel till bibelspridning bland lappar samt utbildning och anskaffande av en sjuksköterska till området.
Glada givares hjärta
Här och där i de gamla tidningsnotiserna anar man den med häpnad blandade glädje som gripit styrelsen och årsmötena som gång på gång, inför ordförandens och kassörens rapporter, uppvisade prestationer till hemmets bästa.Vissa av de projekt som Piteåkvinnorna såg fram emot att få uppfylla tornade upp sig som till synes ogenomkomliga hinder. Trots ihärdiga ansträngningar. Medlemmarna kunde genom årens lopp notera glada givares hjärtan och hur dörrar öppnats, gåvor, donationer och att testamentariska dispositioner av skattmästaren kunnat föras in i kassaboken. Till detta kom inkomster från andra offentliga samlingar.
Många av målen blev dock bara pappersprodukter och verksamheten gick därför sin stilla väg framåt i de gamla hjulspåren. Det blev i varje fall månatliga samkväm i hemmen för föreläsningar, musik och sång.
Hyresbidrag
Fruntimmersföreningen samlade in pengar till en fond vilken sedan huvudsakligen, efter 1887, användes till att ge hyresbidrag till "mindre bemedlade fruntimmer". De fick 50 kronor. 1880 hade det satts upp ett förslag till stadgar upp "vars huvudsakliga innehåll var att dessa behövande företrädesvis skulle tillåta s.k. "pauvres honteux" (fattiga som har sett bättre dagar) eller och vid behov stadens medelklassMycket av religion
Föreningen förvaltade dessutom fonden "Ida Granbergs minne". Fonden utgjorde hade inledningsvis 1.272:03 och av räntan utdelades 15 kronor till en person. 1914 fanns det 45 kronor att utdelas till två personerDet är uppenbart att bakom resultatet av de många årens verksamhet ligger inte bara mycket mänsklig möda och offervilja utan även mycket av religion, med behov av att få Guds rika välsignelse.
På ett ställe noterar fruntimmersföreningen nämligen "De gamla medelslösas tacksamhet är den flamma som från detta uppstiga till kärlekens, till välsignelsens Gud. Och från honom återljuder ett himmelskt eko från släkte till släkte: Vad ni har gjort en av dessa mina minsta det har ni gjort mig. Och den maningen kommer också från honom: Vaka medan dagen är snart kommer natten då ingen kan verka mer".<\c>