De fem kolonilottsägarna som slagit sig ner för att berätta om somrarna i Slammermora är rörande överens. De små stugorna med tillhörande tomter ger både glädje och harmoni. Även om det stundtals är en del jobb att förvalta sin lilla plätt.
Slammermora är ett stugområde strax söder om Piteå, ett stenkast från Pite havsbad. För drygt tio år sedan bestämde privata markägare att den gamla åkermarken i västra delen av området skulle förädlas. Nu står närmare trettio kolonistugor i olika skepnader på platsen.
Att komma in på koloniområdet är som att kliva in i en egen värld. Växtligheten prunkar. Väl trampade gångar i gräset leder mellan trädgårdar av alla fasoner. Marita Berglund, Elisabeth Nyström, Maria Truedsson och Renita Tegnevall tar emot i grönskan. Snart ansluter Valborg Fältholm till skuggan under segelduken på Renitas altan. Renita var en av de första att tacka ja när tomterna började fördelas. Nu har hon många grannar från flera delar av landet. Framför allt har kvinnor hittat hit.
Gemensamt för många på området är att de slagit till snabbt när en tomt eller stuga blivit tillgänglig. Ägarbytena är få. Gänget som PT träffar bor alla i lägenhet under vintersäsongen och mer eller mindre hela sommaren i kolonistugan. Där finns el och sommarvatten, men inget avlopp. Men enkelheten är en av fördelarna och bidrar till känslan av frihet.
– Man behöver inte ha en massa grejer, säger Marita Berglund som bestämde sig under en tjejmiddag för några år sedan.
– Jag ville ha något nytt i mitt liv och kände att det här var rätt.
Hennes stuga är en liten dröm med allt som behövs för ett sommarliv, fiffiga förvaringslösningar och en stor altan med vy över odlingarna som rymmer både blomster och ätbart.
– Det finns alltid någon att fråga om råd eller hjälp. Man kan hålla sig på sin kant eller vara social med andra.
Bara lovord fälls om tillvaron i koloniträdgårdarna. Gemenskap och trygghet hålls högt, ihop med möjligheten till självvald egentid.
– När man har haft en stressig dag på jobbet är det perfekt att åka hit och andas ut, säger Renita Tegnevall.
– Det är lagom att ha så här litet. Jag stortrivs, säger Valborg Fältholm som bor i Gällivare under vinterhalvåret. Hon får medhåll av de andra.
Kostnaden för kolonistugan varierar beroende på vad man köpt eller valt att bygga. Alla betalar en arrendeavgift som sträcker sig över femtio år, plus en årsavgift. Utan att precisera några summor konstaterar gänget att det är ett bra ekonomiskt alternativ jämfört med att till exempel ha en sommarstuga.
– Det går att finansiera kolonin på en inkomst.
Att bygga en stuga från grunden som många här har gjort är stort arbete, även om byggnaderna är relativt små.
– Jag beställde en byggsats och har slitit som ett djur, berättar Elisabeth Nyström. Men hon ångrar sig inte en sekund.
– Det är fantastiskt att vara här.
Odlingsintresset varierar, men det är inte huvudsaken.
– Det behöver inte vara så prudentligt, säger Maria Truedsson. Man får ha det som man vill.
Hon ville kunna stanna i Piteå under sommaren utan att vara "fast" i lägenheten. Kolonilotten blev den ultimata lösningen.
– Jag tycker om att ha något att göra. Här kan jag vara ute nästan hela tiden.
Det bästa, tycker hon, är att vakna på morgonen, titta ut genom fönstret och ta den första kaffekoppen i soffan ute på altanen.
– Att skaffa kolonilotten är det bästa jag har gjort på jättemånga år.