Fräser ikapp med flintasteken
THE POODLESMetal will stand tall(Lionheart/Bonnier)PPP
Nu är debuten här. En lyckad sådan, trots aningen falsk varudeklaration. Igen. Ingen i poodles har ju riktig pudelfrisyr (med stort burr och pannlugg) och The Poodles är heller inte särskilt mycket metal. (Jag undrar vad grabbarna i Manowar skulle kalla den här musiken.) Snarare handlar det om tuffare, mer musklig variant av FM-rock när de här herrarna är i farten och referenserna pendlar från Talk of the town till Mötley Crüe. Pudlarna förlitar sig mer på snygga melodier än minnesvärda riff.
Samuels röst passar perfekt för det här. Sången är ganska Halford-influerad och i lägre register hörs spår av Ronnie James Dio (i "Shadows") och möjligen Helloweens Andi Deris.
"Song for you" - tänk dig att Eric Gadd och Loa Falkman gör en hårdrockballad tillsammans - är den bäst fungerande av skivans lugna spår medan "Rockstar" och "Crying" ärstandardlösningar. Covern på Ultravox fina "Dancing with tears in my eyes" är smidig som en noshörning i en Duka-butik och en kandidat till Årets låtslakt.
Resten är riktigt lyckat. Jag älskar den storslagna inledningen "Echoes from the past" och här finns fler spår att älska: "Don’t give up on love", "Number one" och "Lie to me".
I titelspåret festar Poodles på klyschorna ("Made of steel/we fly/like an eagle in the sky ..."). Jakob Samuel sjunger duett med Alcazars Tess Merkel som äntligen visar sig som den hårdrockare hon faktiskt är. Med Tommy Lee-spark i trummorna, hemsökta körer och en massa humor är den som ett tolvradigt nitarmband - för mycket, men ändå häftig.
Det gäller som bekant att smida medan järnet är varmt och till skillnad mot många halvdana albumförsök i kölvattnet av Melodifestivalen kommer den här skivan ut vid precis rätt tidpunkt. Det blir inte mer än en trea, men jag säger helt klart flipp om det här.
Pudlarnas pop-metal morrar trivsamt och den här plattan kommer att fräsa ikapp med mången flintastek i sommar.
Så jobbar vi med nyheter