Från working mum till hemmamamma

Det är mycket oj oj oj här hemma. Och lampan tittar vi efter vid varje måltid. Det är ma-ma-ma och pa-pa-pa och så slänger vi in några oj däremellan. Leksakshästen och hundsyrran pussar hon gärna. Hon reser sig upp mot det mesta, glömmer bort sig ibland och släpper händerna - men då är det fort ner på rumpan som gäller. Det klättras i trappen och skakas på huvudet när man säger till henne.

Hon somnar själv, både under sina två dagsov och på kvällen. Sover hela natten i sin säng och håller vällingflaskan själv. Leker koncentrerat med små pillersaker, men har knappt tid att läsa en bok. Och så vinkar hon ju hejdå i bästa Ria Wägner-stil. Klämmer möjligtvis fram en klädsam snyftning när mamma åker till jobbet.

Men nu är det dags för mig att gå från working mum till housewife. Istället ska vi gemensamt vinka hejdå till sambo/husse/pappa som åker till Umeå för att skriva c-uppsats. För just när jag har skolat in mig på jobbet och trivs som bäst i en värld av intervjuer, kvällsredigering och snack om ettapuffar och dragbilder ska jag tillbaka till hemmafronten igen.

Men så mycket öppen förskola och förmiddagslatte med vänner vet jag inte om det blir. Kanske blir det mer jobba. Och plötsligt har jag tagit ytterligare ett steg upp på föräldraskapets trappa.

Laddar hem blankett från kommunens hemsida. Väljer önskeförskola. Från det man anmäler sig till dess att man är garanterad dagisplats tar det tre månader. Det känns bra, utan egna steg och med bara några få ord i språket är det bra för Siri (eller för mig) att dagis får vänta en stund.

Det är lätt att rota lite i magen och plocka upp mindre ångestkänslor för att lämna bort sitt barn, det går bra så länge det handlar om familjen. Men sedan då?

Tröstar mig med historien om kompisens barn som nyss börjat på samma förskola som vi vill att Siri ska gå på. Han tycker det är så roligt att familjen i samlad trupp går dit om kvällarna för att leka på utelekplatsen. Längtan är för stor för att kunna sparas till morgondagen.

Och som en väninna säger - inskolning är mer för föräldrarna än för deras barn.

Läser att var femte burk barnmat som säljs är ekologisk - och dyrare än vanlig barnmat. Och jag måste erkänna att vi gått i "fällan". För trots att regeln om nolltolerans, som innebär att det inte får finnas några rester av bekämpningsmedel eller tillsatser i barnmat även om produkten saknar kravmärkning, så känns det ju så mycket bättre med ekologisk märkning.

- Vi ser i dag ingen skillnad mellan den konventionella och den ekologiska barnmaten. Våra krav på barnmaten är enormt strikt reglerade, säger Christina Lingden, informationsansvarig på Semper till Tidningarnas Telegrambyrå.

Men helt lurade är vi inte, för precis som för andra kravmärkta produkter ligger miljöaspekter bakom konsumtionen av de ekologiska produkterna.

Här hemma har vi nästan lämnat barnmaten, eftersom det är stört omöjligt att få hjärtesnörpet att äta annat än det vi äter. Så nu är det oliver, pasta och fiskbullar i en hejdundrande fart.

Hunden har ett hårt jobb att hålla golvet - och Siriansiktet - ren från mat.

Så de där pussarna människosyster och hundsyster emellan, de sker ibland i bästa samförstånd.