Tio-åriga Amanda går i årskurs fyra på Norrmalmskolan. I USA börjar man ”kindergarden” vår motsvarighet till förskoleklass när man fyllt fem år, så Amanda har redan gått fyra år i skola, lika många som sina ett år äldre klasskamrater.
Det är spännande att höra om den svenska skolan av någon som upplever den för första gången och är van vid någonting helt annat.
I somras flyttade hel familjens Lalloo hem till Sverige och Piteå.
– Bara att man pratade svenska med sina vänner blev lite konstigt i början, tidigare pratade vi bara svenska hemma, berättar Amanda.
Familjens Lalloo flyttade till USA 2008 då Amandas pappa Andreas fick jobb I Seattle, fyra år senare flyttade de vidare till Sunnyvale i Kalifornien, söder om San Francisco.
Första dagen i ny skola
– Första dagen var jag väldigt förvånad över hur många som hade mobiler, så var det inte i USA, berättar Amanda och förklarar att läraren sen samlade in alla mobiler i en korg i början av skoldagen.
– Man blev alltid hämtad på skolan som alltid slutade samma tid och skulle man följa med någon hem efter skolan så bestämde man det några dagar i förväg. Så det var inte lika stort behov av mobiltelfoner.
– Att komma till en ny klass var inte så konstigt, det är vi vana vid, det gjorde man varje år i USA.
Amanda förklarar att varje år fick man en ny klass och ny lärare, man fick hela tiden nya kompisar och till slut kände man alla som var i ens egen årskull.
Skoldagen i USA
I vanliga fall började skoldagen med att rektorn pratade i högtalarsystemet och berättade vad man kunde köpa för lunch eller om man fick vara inne på rasten.
– Varje morgon svor man trohetseden ”Pledge of Allegiance”. Man vände sig mot flaggan som fanns i varje klassrum och svor trohet till sitt land.
– Man behövde inte läsa den om man inte ville, men jag var aldrig med om att ingen gjorde det.
Tung ryggsäck med läxor varje dag
– I början tyckte vi det var konstigt att vi hade så lite läxor i skolan här, I USA var det läxa varje dag, man fick läxan den ena dagen och skulle vara klar till dagen efter.
Nu har Amanda oftast kanske två läxor i veckan, en i engelska och en i svenska eller matte, och en hel vecka på sig att göra den. Nu ska man istället komma ihåg en sån sak som att ta med gympakläder och handuk. I USA byter man inte om till gympan förens man går i motsvarande årskurs sju.
– I skolväskan bar man alltid lunchen, mellis och massor av böcker fram och tillbaka till skolan varje dag. Mamma till och med vägde vår mattebok, den vägde nästan två kilo. Den dagen man visste att man skulle ta hem dem så såg man till att ha cykel istället för att gå, den var så tung.
En annan stor skillnad är antalet muntliga presentationer. Man hade alltid ett antal såna varje år, där man stod inför hela klassen.
– Det var inte lika vanliga med att man jobbade i grupp, som vi gör här, där styrde läraren mer över lektionerna.
Studiebesök
Några dagar innan skolan skulle starta fick Amanda och hennes bror Simon komma på studiebesök och kolla in matsalen och hur det funkade,
– Vi har ju alltid haft med oss mat till skolan tidigare, berättar Amanda och skrattar lite och berättar att man inte fick ha med sig kniv till lunchen, inte ens en av plast.
– Det är bättre att få mat i skolan som vi får nu, då är det varm mat, det är mycket bättre. Jag tycker att skolmaten är helt okej, förutom då den är torr som att den legat för länge.
Nya skolämnen
Av skolans olika ämnen tycker Amanda att matten och engelskan är för lätt, där hade de kommit längre i USA. Men nu har man har även nya spännande ämnen på schemat.
– Jag gillar slöjd, slöjd har vi aldrig haft i USA.
Stränga lärare
I USA kallade man läraren för Mister eller Miss och sedan för deras efternamn, Amanda berättar om Mr. Margetson, som var rätt så sträng.
– Här är lärarna inte lika stränga, här pratar folk på lektionerna, det gjorde man inte där.
Van vid betyg
Amanda har fått betyg tre gånger om året sedan hon var fem år. Nu slipper hon betygen, i alla fall fram till årkus sex.
– Det var inte jobbigt med betyg , det var så naturligt, berättar Amanda.
Man fick flera betyg i varje skolämne, som i matte där man fick fem olika. Sedan var det betyg för hur man jobbade på lektionerna eller hur man var i klassrummet.
Skolfritt vid snö
När familjen bodde i Seattle fanns det nånting som hette Snowday. Långt i från hur det fungerar när det kommer snö i Piteå. Där fanns inte lika många plogbilar som klarade av snön.
– På morgonen ringde ett automatiskt telfonmedelande som sa att det var snowday, och då stannade man hemma. Sedan räknade man ihop de dagarna man missat och fick ta igen dem senare i juni, så skolan skulle vara rätt antal dagar.
Katastrofövningar
En annan annorlunda sak var jordbävning- och brandövningar, de hade man en gång i månaden. Amanda visar med armarna hur man skulle sätta dem över huvudet och ta skydd under ett bord eller en bänk.
Nu kan Amanda gå hem själv efter skolan och slipper ha läxor varje dag.
Eller varför inte gå ut och njuta av att ha en egen pulkbacke på gården.