Pitefödda Marita, 59, trodde aldrig att hon skulle lämna Piteå när hon gick ut gymnasiet. Men ödet ville annorlunda. I mer än 20 år har hon bott i Iran; ett land med berg och vulkaner, storstadspuls, sjöar så salta att det inte går att sjunka och tusentals år gamla ruiner. Men förorten väster om Teheran där hon bor med maken Bijan Farhanieh har likheter med föräldrahemmet.
– Det påminner om Strömnäs, vårt villaområde där vi bor i Iran. Det är lugnt och fint där. Och litet, man känner de flesta, säger Marita Karlsson Farhanieh.
– Det är många akademiker som bor där, många kollegor, berättar Bijan som arbetar som professor vid Sharif tekniska högskola.
Stor släktträff
Marita brukar besöka födelsestaden någon gång om året, men den här gången samlades dessutom de tre sönerna och maken i Piteå. Anledningen var en stor släktträff där 35 av Maritas släktingar sammanstrålade.
– Släktträffen är orsaken till att vi kom hit igen. Det är första gången vi lyckades fixa ihop så pass många. Vi tänkte att vi får passa på innan vi alla blir spridda igen, säger Marita.
Utspridd familj
Det är något av en ovanlighet att kunna samla de nära och kära på en och samma plats. Sönerna är inte ett undantag: Salman bor och jobbar i Bryssel, Iman studerar på högskolan i Skövde och Arman i Linköping. Två av sönerna är födda i Göteborg, där familjen bodde under många år medan Bijan doktorerade på Chalmers tekniska högskola. När familjen sedan flyttade till Teheran i början av 90-talet fick de ytterligare ett hem.
– De trivs jättebra med det, de har två hem och känner sig hemma i bägge kulturerna.
Två hem
Att känna sig hemma på många olika platser är framför allt fördelaktigt, tycker Marita.
– Det enda är väl att man gärna skulle vara på bägge ställen samtidigt. Men vartän jag åker, så åker jag hem. Man får det bästa av två världar.
Många av Maritas vänner finns kvar i Piteå, så under den tre veckor långa visiten passar de på att umgås med dem och med familjen. Det sociala är viktigt för Marita, i Sverige såväl som i Iran. Hon har fått många goda vänner där och kan prata flytande persiska.
– Du kan slumpvis fråga vilken restaurang som helst i Teheran om de vet vem Marita är och de kommer att känna henne, skojar Bijan.
Hemmafru
Marita är utbildad kemist, men när pojkarna växte upp stannade hon hemma med dem, då det inte fanns några fritids i Teheran. Även om alla pojkarna är vuxna nu så föredrar Marita att vara hemmafru framför att jobba.
– Det är hennes egen vilja att inte jobba, snälla skriv det, säger Bijan och Marita skrattar: – Ja men jag har ju så många sociala aktiviteter som tar tid!
Hon har aldrig ångrat beslutet att bosätta sig i en annan världsdel, det har gett många nya intryck och insikter. Men Piteå har en speciell plats i hjärtat.
– Piteå är världens finaste stad, det är så vackert här. Lite nostalgiskt blir det ju när man kommer hem.