Anrika Bölebyns garveri startades redan år 1899 av Oskar Sandlund och företaget har drivits i fyra generationer.
Anders Sandlund tog över garveriet 2007 av Jan Sandlund och sedan 2006 har garveriets utländska företag drivit en fabrik i Dhaka i Bangladesh.
Under tisdagen berättade Jan och Anders Svanlund om företagets stolta tradition och företagets expansion i Bangladesh inför ett fullsatt Kaleido.
Hur kommer det sig att ett lokalt företag etablerat sig i Bangladesh?
– Det hela började egentligen med att Jan och Inger (Jans fru) åkte till Bangladesh som volontärer, och det förändrade deras liv. De träffade och höll kontakt med en familj som heter Hossain. Sedan var jag och min bror tillbaka där 30 år senare och senare och familjens yngsta son Tulin tyckte att det var mitt ansvar att ta företaget vidare, säger Anders Sandlund.
Efter ett första misslyckat projekt driver Anders Sandlund och Tulin Hossain nu företaget Sandlund/Hossain som tillverkar läderväskor.
– En ny form av familjeföretag, säger Anders Sandlund.
I samband med etableringen har de tagit fram ett socialt program för de anställda med ett tydligt fokus på hållbarhet.
– Du som kund ska inte behöva bry dig om hållbarhet, utan det ska vi företag ta hand om. För mig är det jätteviktigt att företag tar ansvar. Jag blir förbannad på företag som säljer skräp, jag kan inte fatta att man gör det.
Företaget har inlett konceptet med ett mikrolån där en familj kan köpa en ko och när den slaktas går huden tillbaka till fabriken.
Man lånar sedan ut kon till utsatta familjer som blir fodervärdar och de får ta hand om djuren.
– När tiden är kommen får de en inkomst. Det började med en tanke 2016 och förra månaden drog vi igång konceptet som vi kallar en "cowfounding". Under första månaden drog vi direkt in en miljon kronor.
Anders Sandlund ser flera fördelar med den här unika metoden.
– Inom läder är det här en viktig konsumentfråga, var kommer kossorna ifrån? Inte hur lädret är garvat eller hur mycket lön arbetarna får. Sedan är det väldigt dyrt med mark i Bangladesh. Det är ett litet land som växer och med fodervärdar slipper vi hålla mark och samtidigt kan vi säkerställa djurens välbefinnande och – kanske viktigaste av allt – vi kan skapa en inkomst.
– Det här blir en del av affärsmodellen att man ska kunna veta hela kretsloppet.