Framtiden finns i Glesbygd’n
Konsert: Glesbygd’nPlats: Krokodil, PiteåLängd: 47 minuter minuterPublik: Det är åldersblandat och näst intill fullsattEKONSERT
Menyn motiverar min närvaro. Roots reggae med influenser från folkmusik och jazz, sjunget på Arvidsjaursmål. Nyfikenheten är stor efter att ha tjuvlyssnat på bandets myspace-sida. De lyckas leverera vad som utlovats och de överträffar förväntningarna med råge.
Det är svårt att tro att bandet bara har funnits i ett år. Det låter inte bara tajt utan också väldigt avslappnat och livsbejakande om den för stunden decimerade - från tio till sex medlemmar - orkestern. Baktungt, ivrigt, klämmigt och suggestivt i en salig blandning där soundet och svänget väger tyngre än enskilda låtar. Trummisen Axel Andersson levererar en stadig virvel som låter "klånk" och kryddar med häftiga markeringar och fills. Lägg därtill en snygg väv av elbas och akustisk gitarr och låt Elfrida Bergmans fina trumpetinlägg glittra som grädden på moset. En fin helhet.
Flera gånger besjungs ur ett slags underdog-perspektiv den del av Sverige (59 procent av ytan?) som kallas Norrland. Andra texter behandlar konsumtionssamhälle och krigsmaskineri.
Har för dålig koll på Arvids-jaursdialekten, men i mina öron låter det som sjungs lite grann som en motsvarighet till "stassmåhle’" eller Pitefint. En del ord är omstöpta jämfört med svenskan, men mycket går att förstå även för sörlänningar. Och visst, ska man få det här att slå i resten av landet så kanske man inte ska dra till med värsta rotvälskan. Lagom dialektalt är kanske bäst, hör bara på humor- succen Pite-Patrik. Hur som helst, det låter bra. Arvid Anderssons röst är helrätt - gäll, men ändå fyllig. Mötet med skickliga sångkompisen Alexandra Ellis låter så där lätt bångstyrigt på ett sätt som passar den här stilen som en golfhandske. I låten "Pelegrut" krossas med tungvrickarfraser fördomar om sävliga "Norrlänningar" och i en fläskig låt med tydligt fredsbudskap övergår Andersson i ett häftigt mässande: "repetera efter mig, bort med alla krigsmaskiner ..."
"400 år" blir tjatig, men har en oemotståndlig bandbotten. Och det är just sväng och lust som blir det bestående intrycket av den första av bandets två Pite-spelningar denna lördag.
Låtarna tar helt enkelt slut, men innan jag hinner utbrista "hitt’ på nå’" har Arvid Andersson tagit kommandot i en än mer uppsluppen variant av "Pelegrut", ivrigt uppbackad av Ellis och Bergman på kör.
Chanserna till ett större genombrott är goda. Framtiden finns i Glesbygd’n. De har onekligen hittat både roller stil och ett kul koncept. Att bandet har ett helrätt gruppnamn, en snygg logotyp (rötter, renkrona, sol och berg - allt i ett) och har tänkt till lite i sitt visuella uttryck gör inte saken sämre.
Det här borde kunna bli en riksangelägenhet någon gång under 2008. Hela Sverige ska leva!
Så jobbar vi med nyheter