Fotbollsboken som är en bagatell
Titel: VM-feber - fotboll, vänskap och besatthet.Författare: Thomas Bodström och Mats HolmFörlag: Lind & CoE NY BOK
"VM-feber" rör sig från VM-turneringen i Mexiko 1970, till 2002 års turnering i Japan och Sydkorea.
Eftersom även mitt intresse för fotboll väcktes vid VM i Mexiko 1970, är det intressant att ta del av Holm och Bodströms reflektioner över nio VM-slutspel. Vilket landslag är egentligen det bästa genom tiderna? Är det Brasilens VM-segrande lag 1970 eller, som jag anser, det brasilianska landslag som ställde upp i VM 1982 i Spanien, men inte vann turneringen. Och vem är den hittills bästa fotbollsspelaren genom tiderna; Pele, Maradona eller holländaren Cruyff?
Sådana viktiga frågor kan orsaka bråk och tandagnisslan bland världens fotbollsfantaster. Och kanske namnet Ronaldinho också finns upptaget i fotbolls-Olympen om fem till tio år?
Mats Holm har driv i texterna, medan Bodströms texter känns träiga och pliktskyldigt skrivna. Holms texter sätts mer i ett sammanhang och blir därmed intressantare. Och även om det ibland bara handlar om vardagliga vedermödor fungerar det bra.
Justitieminister Bodström, under några år allsvensk spelare i AIK, vill gärna framhålla rättstänkaren i sig. Han kallar till exempel hånandet av Staffan Tapper efter straffmissen mot Polen 1974 för "fotbollens största justitiemord".
Varför? Ja, läs boken så får ni veta. Men läs den bara om ni har ett genuint intresse för fotboll och dess historia. Den passar den inbitne läsaren bäst.
"VM-feber" är nämligen en bagatell som man kan ha eller vara utan. Dess värde och charm ligger i beskrivningen av fotboll som manlig källa för livslång vänskap. Där kan många känna igen sig.
Vill man vara konspiratorisk kan man dock undra varför en hårt kritiserad justitieminister kommer med en bok om fotboll valåret 2006. Är det för att bättra på "folkligheten"? Eller kanske det bara är surt och orättvist att tänka i de banorna?
Så jobbar vi med nyheter