Det Piteåbaserade tobaksbolaget föddes 2001, ett litet lokalt företag som gav sig in på en hård marknad. Ganska fort hamnade företaget i blåsväder, då vissa tobaksjättar dumpade priserna och Folkhälsoinstitutet var skarpt kritiskt till marknadsföringen av lågpriscigaretten Elixir, som 2002 kostade 25 kronor – en tia mindre än normalt – och vars PR var flashig och modern och paketen förföriskt färgglada.
”Det är våra barn och ungdomar de är ute efter”, sa tobaksutredaren Susanne Wärjerstam i en kommentar.
Men verksamheten växte. Bolaget blev generalagent för hela Skandinavien för två lågprismärken, utöver Elixir även Ducal, och affärerna rullade på. Nyanställningar av säljare gjordes under åren, men sedan började det gå allt tyngre.
Striden med skatteverket gällde först försäljningen av 48 327 700 obeskattade cigaretter till ett annat bolag, Pounds Scandinvia AB, några månader innan Rebel Tobacco AB gick i konkurs. Skatteverket menade att bolaget och dess ägare skulle betala 75 miljoner kronor i tobaksskatt, dels för de försålda cigaretterna, dels för cigaretter som försvunnit från lagret.
Bolaget förlorade först i förvaltningsrätten, som ansåg skatteverkets beslut riktigt, men vann sedan i kammarrätten. Där köpte domstolen bolagets argument om att man enligt punktskattedirektivet ägt rätt att flytta varor – i det här fallet 48 327 700 cigaretter – från ett skatteupplag till ett annat utan att skatteuppskovet påverkades. Kammarrätten menade att Pounds Scandinvia AB ägde skattskyldigheten då tobaksskatt ska betalas då varan säljs till konsument. Skatten för de försvunna cigaretterna skulle Pitebolaget däremot betala, men undgick i och med domen skatt på 62,3 miljoner kronor.
Men striden fortsätter. Nu anser skatteverket att Pitebon och andra delägare ska betala skatt för sålda bolaget, skatt som delägarna anser redan har betalats då man gjorde sig skuldfri vid försäljningen. Skatteverket hävdar så kallat subsidiärt betalningsansvar, det vill säga att säljaren blir betalningsskyldig om bolaget inte betalar sin slutliga skatt, för 280 970 kronor.
Den tidigare huvudägaren menar att det är orimligt att han först ska betala in skatt, som skatteverket betalar tillbaka till den nye ägaren – och sedan kräver att han ska betala på nytt – men både förvaltningsrätten och kammarrätten finner beslutet riktigt. Det påpekas att subsidiärt betalningsansvar är strikt reglerat i lag.