Kristina Falk, tillståndsansvarig på Svevind, menar att dialogen med Försvarsmakten har blivit avsevärt sämre senaste tiden. Tidigare var försvaret med i den tidiga samrådsplaneringen, men det är man inte längre.
– När vi nu kommer med ett nytt projekt då vägrar de att vara med, men om man däremot har gjort en färdig tillståndsansökan då deltar försvaret, sa Kristina Falk i förra veckan.
Guna Graufelds vid Försvarsmakten svarar inte på det specifika fallet då hon hänvisar till sekretess. Hon medger däremot att myndigheten arbetar på ett annat sätt inför nya vindkraftsetableringar.
– Tidigare har vi kunnat göra förhandsremisser. Alltså innan man ens drar igång hela projektet har man kunnat få ett förhandsbesked. I dag har vi inte samma möjligheter till en sådan snabb service som tidigare, säger hon
Vad beror det på?
– Vi samverkar med många andra myndigheter för att upprätthålla nationella planer och vägledning som gör att det ska vara enklare för företag att veta vilka platser vi kan samexistera på. Så Försvarsmakten har försökt att fokusera alltmer på att skapa en planeringsprocess, vilket innebär att vi inte är lika snabba i ett särskilt tillståndsärende.
Att ni inte ger förhandsbesked längre. Handlar det om resursbrist?
– Just nu är det väldigt många förhandsremisser som kommer in. Vi har sett att det mest effektiva är att försöka prioritera nationella riktlinjer så att företagen vet var vi kan samexistera.
Hur upplever ni att dialogen är med vindkraftsbolagen?
– Vi vet att det finns ett missnöje från några bolag som inte får lika snabb återkoppling som tidigare. Men från Försvarsmaktens sida finns det inget intresse att försvåra processen utan vi vill att det ska gå smidigt.
Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) kan vindkraftsbranschen i Finland, Danmark, Tyskland och Storbritannien föra en öppnare dialog med sina försvarsmakter. Dessutom finns det en starkare statlig styrning över planeringen av markanvändning som underlättar.
– I Sverige är det bara rekommendationer, vilket innebar att till slut är det olika intressen som vägs mot varandra och processen drar ut på tiden. På så sätt är det enklarare att styra planeringen där det finns en tydligare statlig styrning.