Axel Sandin var orädd och vågade säga sin mening. Han hamnade ofta i stridigheter, var en svuren fiende till arbetarrörelsen, inte minst den framväxande socialdemokratin.
Under sin prästtid kom Sandin in i en omfattande tidningsdebatt med Rickard Sandler, sedermera socialdemokratisk statsminister och utrikesminister, kring ämnet huruvida socialdemokratin var kristendomsfientlig. Där Sandin slog fast att socialdemokratin hotade de troende arbetarna.
Under en tid som redaktör och ledarskribent i borgerliga Norrbottens Posten, som hade Piteå som utgivningsort, vässade han pennan åtskilliga gånger. Där hans konservativa grundsyn återspeglades Som kommunalman var han kontroversiell i talarstolen och protesterade mot mångt och mycket. Vid ett tillfälle medverkade han till att för en tid stänga en folkhögskola genom att föreståndaren delat ut paket med preventiva artiklar till eleverna och att denne tillät samliv mellan kvinnliga och manliga elever.
När han första gången fick prästtjänst i Piteåbygden uppges att han av en församlingsbo ha fått följande hälsning: ”Välkommen till Piteå landsförsamling för att korsfästas!”
Under sin första tid som präst i bygden gifte han sig med Selma Lindforss, officersdotter från Piteå. Makarna fick fem barn som alla föddes i Öjebyn.
En dotter till Sandin skrev vid ett tillfälle om sina föräldrar ”Under vår barndom var pappa alltid så sträng och fordrande, men då hade vi en god och förståndig mor. Sen blev pappa så kärleksfull och god”.
Som församlingsherde drabbade han bland annat samman med Norrfjärdenborna vad gäller kyrkbygget och drog kyrkobyggnadskommittén inför rätta. Där församlingsborna vägrade rätta sig efter diktat uppifrån, alltså Sandins uppfattning. Norrfjärdenborna reagerade över Sandins obalanserade självrådighet och den patriarkaliska attityd han hade.
Även ifråga om Hortlax församlings kyrka och församlingsdelning hade Sandin en annan uppfattning, men där viljorna kunde sammanjämkas.
Om Sandin har berättats att han hade ”ett rörligt temperament, och ett rätt så häftigt humör. Men det var åskans temperament som urladdade sig i en blixt och följdes av strålande solsken”.
De gamla tidningsläggen vittnar om att Sandin många gånger var i hetluften. Det finns åtskilliga notiser om hårda stormar, både för honom personligen, församlingen och de konflikter som uppstod med arbetarrörelsen. Han var djupt kritisk till prästkollegors mera mjuka inställning till arbetarrörelsen som bland annat medverkade till ett ökat avstånd till Evangeliska fosterlandsstiftelsen, där många av medlemmarna hade arbetarbakgrund. Han var även starkt irriterad över att bygdens missionsföreningar övergick från kyrkan till EFS. Han tog även bryskt avstånd från separatismen i Piteåbygden.
Öjebyherden hade förvisso en stor organisations- och arbetsförmåga, fanns ofta på pastorsexpeditionen för att möta församlingsborna, och gjorde insatser för skolväsendet i egenskap av skolrådets ordförande.
Sandin var en god predikant och höll vid något tillfälle en hel predikan på vers, hade en konstnärlig läggning, målade tavlor, skrev dikter och kantater som framfördes vid högtidliga tillfällen och som även trycktes.
Vid 80 års ålder avgick Axel Sandin med pension. Flyttade då från Öjebyn till sin hustrus barndomshem i centrala Piteå. Där avled han en septemberdag 1947 i en ålder av 87 år.
En som genom åren betydde mycket för Sandin och hans familj – inte minst sedan Sandin blivit änkeman 1918 – var trotjänarinnan Hanna (Johanna) Risberg från Blåsmark, som också fått sitt sista vilorum i den Sandinska familjegraven.
I 57 år var hon anställd hos Sandin och skötte hushållet. Först upp på morgonen och sist i säng. Som 19-åring kom hon till komministergården Björklunda i Öjebyn. Sandin var då ogift. När familjen för några år flyttade till Härnösand följde hon med. Sedan 1910 var hon sedan verksam i kyrkoherdegården i Öjebyn och slutligen i Sandins sista hem i centrala Piteå. Hon avled i februari 1951. Hon var då 79 år.
Sandin härstammade från Västergötland och prästvigdes för Härnösands stift . Han var verksam som komminister i Piteå stad och Piteå landsförsamling för att sedan utnämnas till domkyrkokomminister i Härnösand . Efter sju år återvände Sandin till Piteåbygden för att tillträda kyrkoherdetjänsten i Piteå landsförsamling, En tjänst Sandin hade till 1 april 1940, då han definitivt lämnade herdeämbetet.