Förklädeshäxan

Lillebror var bara två när mamma fick bröstcancer och låg på sjukhuset i flera månader utan att hon kunde komma hem eller att vi fick besöka henne. Det var tråkigt och vi längtade så mycket efter henne. Pappa hade börjat en omskolningskurs på annan ort och kunde inte komma hem annat än på helgerna. Därför fick vi genom kommunen en så kallad hemvårdarinna som skulle bo hos oss och sköta om oss tre barn.

Så en dag kom Förklädeshäxan och flyttade in till oss.

Min bror och jag kände genast att vi inte tyckte om henne och att hon inte tyckte om oss. Hon var gammal och sträng och hade mycket bestämda åsikter om hur barn skulle uppfostras. Vi var ju vana att bli sedda och att man lyssnade på oss. Nu var det annat som gällde för nu var det Förklädeshäxan som bestämde!

Pappa hade tagit in ett stort vedträ in i köket till lillebror som han fick spika in små spikar i. Lillebror var mycket road av spikandet och kunde sitta sysselsatt väldigt länge. Men nu tyckte Förklädeshäxan att det inte passade sig med att ha ett vedträ i köket så hon kastade ner det till källaren. Då spikade lillebror in sina små spikar i köksgolvet i stället! Vi visste att det var ingen bra idé men ändå skrattade vi i smyg min bror och jag.

Vi hade en hund, käre goa Trim, en svart och vit spets som mest liknade en karelsk björnhund. Trim var van att få vara inomhus med familjen men det tyckte inte Förklädeshäxan passade. Hundar ska sitta kopplade ute på dagarna och ska bara vara inne på nätterna tyckte hon.

Första kvällen som Förklädeshäxan skulle ta in Trim då gick det undan. Trim var som sagt en stor, stark och glad hund som längtade in i stugvärmen efter att ha suttit bunden hela dagen. Följden blev att Förklädeshäxan hängde som en vante i Trims koppel när han rundade husknuten och Förklädeshäxan hamnade med huvudet ner i snödrivan

Heja Trim! Heja Trim! sa min bror och jag tyst för oss själva där vi stod i fönstret och tittade. Efter den kvällens saltomortal fick Trim vara inne med oss på dagarna.