Det var för två år sedan som Ulf Wiksten, ägare av Piteås största privata fastighetsbolag Rawi, tillsammans med sin hustru lämnade in en anmälan om vattenverksamhet till länsstyrelsen för att muddra i vattnet nedanför bryggan på Näsudden och deponera 1 000 ton bottenmassor på fastigheten.
"Varför vi anser att ett sådant stort område på 440 kvadratmeter behöver göras är för att minska risken att behöva muddra i framtiden samt att lättare kunna passera och lägga till med större båtar vid bryggan", skriver fastighetsägarna.
Men när ärendet skulle handläggas upptäckte länsstyrelsen att åtgärder redan utförts i vattenområdet. Det handlar om 440 kvadratmeter kaj, 120 kvadratmeter båtramp, 37 kvadratmeter hängbrygga, 85 kvadratmeter flytbrygga samt en sandstrand på 173 kvadratmeter.
– Vi har öppnat upp ett tillsynsärende med anledning av att de saknar tillstånd för sin anläggning, säger Stina Johansson, miljöhandläggare på länsstyrelsen i Norrbotten.
Fastighetsägarna valde då att anmäla den redan utförda vattenverksamheten till länsstyrelsen. Wiksten menar att åtgärder inte utförts i vattenområdet.
"Konstruktionen är en del landfast och har sedan resterande del hängande eller flytande på vattnet. Det är en komplicerad och unik bygglösning som valdes för att inte göra intrång i vattnet."
Men Stina Johansson konstaterar att även stranden utgör ett vattenområde.
– Vattenområdet utgår från det högsta förutsägbara vattenståndet vilket vid kusten är upp till 1,8 meter över normalvattenståndet. Det är en bit upp på stranden, säger hon.
Wikstens hävdar att de fått bygglov?
– Det stämmer att de enligt uppgift erhållit bygglov, men det är inte så att du per automatik får tillstånd från oss att göra åtgärder i vattnet bara för att du får bygglov från kommunen. Det är olika lagstiftningar.
Länsstyrelsen avslog Wikstens anmälan i slutet på sommaren då anmälningsplikten inte kan uppfyllas i efterhand. Istället hänvisas paret att ansöka om tillstånd i mark- och miljödomstolen, en mer omfattande process som kräver samråd.
– Är det så att de ska komma in med en tillståndsansökan brukar vi låta vårt tillsynsärende ligga vilande tills vi vet domstolens dom, säger Stina Johansson.
Länsstyrelsen har ännu inte fått något besked om Wikstens tänker lämna in en ansökan om tillstånd.
– Vi väntar på att få höra från dem och jag förväntar mig att få svar om inte så lång tid.
Om domstolen nekar ansökan finns det en stor risk att båtkajen måste rivas.
– Tittar man på mark- och miljödomstolens domar är grundidén att olagliga anläggningar ska rivas ut och området återställas, säger Stina Johansson.
Miljöpåverkan ska också vägas in, men likabehandlingsprincipen väger tungt enligt henne.
– Om vi tillåter stora olagliga anläggningar att vara kvar så kan det innebära att vi måste tillåta det för andra också. Det kan sätta ett prejudikat som inte främjar en långsiktigt hållbar utveckling.
Wiksten har under handläggningen lyft frågan om det skulle bli en annan bedömning av åtgärden om man gör om båtkajen till en gemensamhetsanläggning.
– Det är något vi i så fall får beakta när vi yttrar oss vid en eventuell tillståndsprövning. Vi ser mer positivt på gemensamhetsanläggningar än enskilda anläggningar, men om man ändrar benämningen måste det finnas ett behov av en sådan anläggning i området, säger Stina Johansson.