Det finns över 500 registrerade a-traktorer i Piteå och många samlas inne i centrala Piteå på kvällar och helger. Ungdomarna spelar hög musik och umgås i och utanför fordonen – något som vissa uppfattar som en olägenhet både bullermässigt och trafikmässigt.
– Det är tråkigt att det ska bli sådana motsättningar. Det borde finns en plats där de här ungdomarna kan bedriva sina fritidsysselsättningar utan att störa, säger Magnus Häggblad, gruppledare för Sverigedemokraterna i Piteå.
För att stimulera ungdomarnas motorintresse och minska irritationen från boende i staden anser SD att Piteå kommun bör skapa någon form av fritidsgård där ungdomarna kan mötas och dela sitt motorintresse under ordnade former.
– Vi skulle vilja veta vad det skulle kosta och om det finns några lokaler lediga som är lämpligt långt från centrum. Vi har ju Bryggans gamla lokaler, men det kanske blir för nära stan, säger Magnus Häggblad.
Enligt honom skulle ett bra ledarskarp hos fritidsgårdens ansvariga också verka för att motorungdomarna tar till sig kritiken från samhället.
– Det vore bra att skapa en respekt mellan stadsborna och epatraktorungdomarna. Så att de förstår varandra.
Sverigedemokaterna är inte ensam om att lyfta behovet av en fritidsgård för epa-ungdomar. Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, i Piteå, har tidigare påtalat behovet av en samlingsplats för motorburna ungdomar.
– Jag såg SSU:s inriktning efter att jag skrev min motion. Det är roligt att vi har samsyn i den här frågan, säger Magnus Häggblad.
SD-motionen var upp på kultur- och fritidsnämnden i tisdags. Förslaget blev att utreda möjligheten och nu går frågan vidare till kommunstyrelsen.
– Vi vet att det är många ungdomar med epa som vill ha någonstans att vara. Sedan om de vill ha en motorgård med garage att meka i eller en plan att sladda på. Det vet vi inte, säger Elisabeth Lindberg (S), ordförande kultur- och fritidsnämnden.
Hon tycker att det är bra om frågan utreds ordentligt och att ungdomarna själva får tycka till.
– Det här snacket om ungdomsgård hörs ofta från många medelålders med nostalgiska drömmar, men vi vet inte riktigt vad de unga själva vill, säger Elisabeth Lindberg.