MÄNNEN SOM SLÅR
Victoria Enberg konstaterar att mäns våld mot kvinnor är ett stort, allvarligt och viktigt brott för polisen att utreda, samtidigt är det också svårt.
– Det är så utbrett och sker i alla samhällsskikt och mot kvinnor i alla åldrar. Det sker skyddat i hemmet där inga vittnen finns och ord står mot ord. Det är väldigt viktigt att ämnet kommer upp till ytan.
Vi ses i ett av mötsrummen på polishuset, Victoria Enberg pratar utifrån sin roll som tillförordnad lokalpolisområdeschef för Pite älvdal, men vill ändå poängtera att åsikter i intervjun blir hennes personliga. Hon har jobbat som polis under drygt 15 år.
– Jag tror att det finns en stor skam, de utsatta kvinnorna skäms och även gärningsmännen kan i sina ljusa stunder skämmas för sitt beteende. Sedan är vi så rädda för att prata om det här.
Hon konstaterar att det varierar hur ofta patrullen åker ut på den här typen av larm, men uppskattningsvis någon gång i veckan. Är det helger kan det bli oftare. Vissa perioder är det vanligare, andra lugnare.
När larmet väl kommer kan det vara en granne som hört ett bråk som kontaktat polisen.
– Då ringer vi på och frågar paret hur de har det och om de bråkar. "Nej, vi ser bara på tv", kan svaret bli. Vi kan inte bara klampa in hos någon men vi försöker göra en bedömning, ser kvinnan rädd ut, hur beter de sig mot varandra och hur beter de sig mot oss?
I andra fall kan det vara kvinnan själv eller ett barn i familjen som ringt polisen.
– Det kan vara tumult på platsen, det första vi alltid gör är att sära på paret för att kunna ta upp en anmälan. Kvinnan får fritt berätta sin historia och mannen får fritt berätta sin, hennes blir ofta lång och hans blir kort. Sedan pratar vi kollegor ihop oss och jämför. Vi försöker också ge så mycket information vi kan, om att det finns möjlighet att få hjälp, exempelvis av socialtjänsten, kvinnojouren, sjukvården och ett målsägandebiträde.
Victoria tycker det känns tryggt att de i kaosartade situationer har checklistor och utarbetade metoder att arbeta utifrån.
– Vi går varsamt fram. Det är viktigt att vi är noggranna och tar oss tid, att vi inte avbryter en historia. Våldet kan ha pågått länge och det kan vara första och enda gången som kvinnan berättar. Vi kanske bara får en chans.
Samtidigt är det också vanligt att kvinnan inte alls vill medverka:
– Men utredningen fortgår ändå och det kan vara bra för kvinnan, att hon kan luta sig mot att nu gör polisen den här anmälan. I och med den nya lagen är även barn som bevittnat våld brottsoffer.
Victoria Enberg berättar att de dokumenterar de skador som de ser på båda parterna, skapar sig en bild av bostaden och av vad som har hänt. Det gäller att samla så mycket information som möjligt för att mannen ska kunna gripas och åklagaren ska kunna väcka åtal. Man ger också information till kvinnan om vart hon kan vända sig, att hon har rätt till ett målsägandebiträde och hur rättsprocessen ser ut i överhuvudtaget.
– Har kvinnan skador så uppmanar vi henne att åka till sjukhuset för att få dem dokumenterade ytterligare. Hon kanske inte vill åka dit med oss, men då försöker vi få henne att ringa en väninna eller en anhörig som kan köra henne.
Polisens agerande kan få en avgörande betydelse för vad som händer sedan.
– Vi är där en kort tid i deras liv, i den mest kaotiska.