Det finns många kalas, men det finns bara ett paltkalas.
Rutinerade besökare på paltbjudningen på Byxtorget vet vilken dignitet som tilldragelsen har i pitebornas kollektiva medvetande. I stället för att trängas på bänkar eller avnjuta palten ståendes hade Tage Johansson och Torhild Lundholm tagit med sig en fiffig bekvämlighet: ett i hopfällbart bord med tillhörande stolar som de ställde upp i ett av torgets skuggpartier.
- Vi glömde den rutiga duken och stearinljuset hemma, skojade paret.
Självklar husmanskost
Tage berättar att han vuxit upp med pitepalten medan Torhild, som är inflyttad från Västerbotten, fått lära sig att palten utgör en självklar del av husmanskosten för en Pitebo.
- Paltkalaset på torget är en trevlig tradition i staden, säger hon.
Som smör i solsken försvann de ner i hungriga magar. Drygt 2400 paltar delades ut, och precis när tillgången på sylt tycktes sina så inkom ytterligare en stor dunk och säkrade syltbeståndet.
- Man möter så många glada människor! Men det är jätteviktigt att inte tillbehören tar slut, sa Anna Forsman från Öjeby IF som var en av flera som stod bakom grytorna.
Splittrar besökarna
Vilken palt som är godast är en kontroversiell fråga. Anders Lundmark, sann pitebo, menade att det är en "lokal nationalrätt".
- Palt är livskvalitet! Men den är alltid godast som hemmagjord!
De busiga linslusarna Håkan och Henrik Celebi, nio respektive sju år, hade precis fått varsin palt på papperstallriken efter några minuters köande. Även om mormors palt är mycket god så var bröderna ändå överens:
- Den godaste palten är den man får här!