1997 skrev PT om Simon Viklund som var nere på Kos i Grekland och arbetade.
Simon Viklund, 48, växte upp i Älvsbyn och tog studenten i mitten av 90-talet. En tid då arbetslösheten var hög i hela landet, inte minst i Norrbotten. 21 år gammal och utbildad elektriker, tröttnade han på situationen och ordnade hantverksjobb på Kos i Grekland.
Efter ett år på Kos och en kort mellanlandning i hembyn bar det av igen. Han fick jobb på Älvsbyhus som etablerade en ny fabrik i Bjärnum i Skåne 2001 och där blev han kvar, fram tills nu.
När PT besöker familjen har Simon Viklund, hans fru Hanna Viklund och deras femåriga tvillingsöner Finn och Dean, hunnit bo i sitt nya hem i Piteå i drygt en vecka.
Det är inte första gången han talar med tidningen då det skrivits artiklar om både Grekland- och Skåneflytten och han hade lovat att höra av sig om han skulle tillbaka en dag.
– Det känns jättebra att vara hemma i Norrbotten, även om det är en konstig känsla att närma sig 50 och helt plötsligt stå utan jobb, säger han.
Flytten från Hässleholm beskriver han som en ”smärre katastrof”. Flyttfirman var sen och familjen har fått husera hos släkt och vänner i en vecka innan sakerna kom, i alla fall hälften av dem.
Men trots att porslin hade gått sönder och att alla deras ytterkläder saknades, behövdes bara en promenad genom Piteå för att bli av med känslan av kaos och hopplöshet.
– Vi var ute och promenerade en dag och fascinerades av den stadskärna som fortfarande finns kvar i Piteå. Det är något som Piteborna ska vara stolta över och framför allt rädda om.
Han menar att man i många kommuner väljer att bygga stora köpcenter utanför städerna och med det gå miste om charmen med ett levande centrum.
– Piteborna är öppna och glada. Här hälsar man på varandra och butikspersonal kommer och frågar om man vill ha hjälp med något, det händer inte i Skåne.
Åren i Hässleholm beskriver han med blandade känslor och tankarna på att flytta till Piteå kom för ungefär ett år sedan.
I november 2002 skrev PT om Älvsbyhus nyetablerade fabrik i Bjärnum där Simon Viklund arbetat från start fram tills idag.
– Vi flyttar upp av flera olika anledningar. En av dem är att min fru ska påbörja sin AT-tjänst på Piteå lasarett i höst. Där nere skulle hon få vänta upp till fem år för att få göra den. En annan är samhällsklimatet, som skiljer sig på många sätt från det vi har här uppe.
Den ökade brottsligheten och kriminaliteten med sprängningar, skjutningar och förnedringsrån har skapat en otrygghet som även den har en del i familjens beslut att lämna Hässleholm.
– Det är jättetragiskt med allt som sker och att ingen verkar kunna göra något åt det, säger han.
För att återgå till det positiva vill han slå ett slag för den utveckling som skett och fortsätter att ske i Norrbotten.
– Mycket har förändrats. Älvsbyn hade inget gymnasium så jag pendlade till Strömbackaskolan i Piteå varje dag. Nu finns det gymnasium på flera mindre orter i länet och det är ju bra. Det blev en hel del bussåkande.
90-talets stillastående bostads- och arbetsmarknad i Norrbotten är även den, ett minne blott.
– Här uppe har man till och med budgivning på husen. Det ser ljust ut och det finns en framtidstro i Norrbotten med många stora satsningar. Det märks inte minst när man är arbetssökande.
Lägenheten i centrala Piteå ska bos in så snart familjen får sitt resterande bohag.
– Hannah arbetar som underläkare fram till hösten och barnen har fått plats på förskola. Nu är det bara jag som ska hitta ett jobb.