– Jag har haft väldigt roligt och också vemodigt, när jag ställt samman alla bidrag och foton, berättar Siw Brehmer .
Den här typen av familjedokumentation borde kanske flera tänka på att sammanställa. Mycket av den lokala historien, och berättelsen om människorna i den, riskerar annars att försvinna.
– Jag tror att vi barnbarn har fått med mycket om farfars egenskaper och hans förtjusning i oss alla, berättar Siw Brehmer vidare.
I dag är det, utöver barnbarnen, nitton barnbarnsbarn och sexton barnbarnsbarnbarn som närmast får ta del av historien om den legendariske grosshandlaren med rötter i Kopparnäs.
Siw Bremher, dotter till Arvid Lundqvists äldste son Helge, har vaskat i olika källor, intervjuat nära och kära och plockat bland bilder i album. Något som resulterat i en 22-sidig familjedokumentation.
Kopparnäsbon E. A Lundqvist startade sin affärsbana i Piteå 1924 i korsningen Västergatan–Storgatan, med adress Storgatan 71.
Före det han var han bland annat rallare, malmarbetare, fiskeriföreståndare och handelsföreståndare.
Intressant i sammanhanget, och värt att notera, är att E.A. Lundqvist – född i en fiskarfamilj som nummer tre i en syskonskara på tio -redan i tioårsåldern fick syn på en annons i tidningen om besmanet, en handhållen hävstångsvåg, och med det kunde väga i kilo, inte bara i skålpund. Han fick pengar av sin pappa Olof Alfred för inköp och blev den som införde besmanen i Piteå med omnejd, vilket förenklade försäljningen av fisk. Familjen hade sin fiskeverksamhet förlagd kring Mjoön och Stor Rebben.
Det berättas att E A Lundqvist var en social person som hälsade på alla han mötte.
– I känn alla, lär han ha sagt.
Kopparnäs handelsförening, som bildades 1907, anställde år 1908 Lundqvist som föreståndare. Han fick då en årslön på 875 kronor. När föreningen år 1918 höll sitt elfte årsmöte höjdes lönen till 2 500 kronor per år. Dessutom erhöll Lundqvist en gratifikation med 100 kronor genom sitt idoga arbete.
1914 finns tidningsnotiser som berättar att Lundqvist anklagades för att, vid sidan om handelsföreningen, bedriva egna affärer. Då hänsyftande på lingonaffärer, som senare i livet blev en stor del av verksamheten.
Lundqvist hade dessutom tillfrågat föreningen om att i egen regi få sälja velocipeder och tillbehör, vilket beviljades.
Kopparnäs handelsförenings medlemmar, som erhöll inträde i Kooperativa förbundet, framställde att Norrfjärdens handelsförening skulle ta över affären samt hålla filial i Kopparnäs. Det ville årsmötet i Norrfjärden den 15 mars 1924 inte ta upp till behandling Först 1928 uppgick Kopparnäsföreningen i Norrfjärden.
Samtidigt som föreningen begärde inträde i Norrfjärdenföreningen tog E A Lundqvist avsked som föreståndare för att pröva på andra verksamheter. Han flyttade med familjen hösten 1924 till Piteå, där han den 31 oktober samma år öppnade handelsfirma. En firma som inledningsvis sysslade med uppköp av saltströmming från ortens fiskare och potatis från jordbrukarna samt lingon. Den sistnämnda varan blev något av en succé. Redan året därpå hade nämligen Lundqvist hanterat 501 000 kilo och betalat 22 öre kilot till plockarna.
I slutet av 1920-talet bedrev Lundqvist omfattande handel med saltströmming och salt sill. En annan stor artikel var torkad blandad frukt.
1926 öppnade Lundqvist speceriaffären Matvaruboden.
– Det skall städse bliva min strävan att genom tillhandahållandet av enbart första klassens varor till platsens lägsta priser samt i övrigt reell behandling få bliva innesluten i allmänhetens välvilliga hågkomst, annonserade han i Piteå-Tidningen.
1936 skiljdes speceriaffären och grossiströrelsen. Den senare renodlades med tyngdpunkt på kolonialvarubranschen.
Lundqvist var nyfiken på att ge sig in i andra branscher. En tid ingick cyklar i sortimentet och han hann även med att prova sig fram som bilförsäljare, dock utan större framgång.
Två av sönerna, Helge och Erik, involverades i affärsrörelsen och var de som också drev verksamheten fram till avvecklingen i början av 1980-talet.
Arvid Lundqvist gick ur tiden 1968.
Han var gift två gånger. Första gången 1913 med Hildur Lundberg, men blev änkeman året därpå. I det äktenskapet föddes sonen Helge. Anda gången gifte han sig 1918 med Helga Wågström, som avled 1962. I det äktenskapet föddes barnen Eivor, Sigrid och Erik.
Inget av barnen är längre i livet.
Under sin tid i Norrfjärden hade Lundqvist en del kommunala uppdrag, Även i Piteå deltog han i det politiska livet.
I anledning av den 1915 omedelbart förestående skilsmässan i kommunalt hänseende från Piteå landskommun, och vid ett sju timmar långt sammanträde, valdes E. A. Lundqvist första gången till suppleant i Norrfjärdens kommunalnämnd.