Fast förankrad

Rullar så dröjande mjukt fram och tillbaka
längs med ett rogivande öppet vatten
Behagfullt och stillsamt skvalpar böljorna
fram till träbåtens mörkt tjärade skrov
Vaggar människan inne i ruffen till att långsamt
sluta sina trygga ögon till sömns
Måsens hesa skrik fyller njutningsfullt drömmaren
att segla sig i väg till öppet hav

Så bär det i väg med vind i seglet till de
okändaste av alla oupptäckta stora vatten
Vita stora isberg tonar långt där borta
mot himmelens kallt blåfärgade molnslöjor
Tyst och mjukt kryssas båten säkert och vant
bland avvikande brytande vågsvall
Sagolikt är utsikten så underbar att ögonen
vill bara tåras av dess fabelaktiga vyer

Liksom ett litet lindebarn innebäddar
ljuset mig till sitt mjuka och böljande sköte
Hypnotiskt är jag både här inne och där ute
på alla otroliga och exotiska världshav
Fast förankrad i allt ligger jag då i min fasta brits
och känner mig så väldigt trygg
Stärkt av samtliga himmelskt sköna minnesbilder
blir ögonblicket till en samklang