Farsans Folka

Farsan var en sann Volkswagen-entusiast. Därför var det helt naturligt att den allra första bilen han köpte var en folka. Pappa fick sitt körkort 1963 och efter alla år på en moppesadel i regn och rusk, så måste det ha varit rena, rama himmelriket när han första gången satte sig i sin egen bil, med morsan tätt intill sin sida.
Bilen i fråga, var av årsmodell 1958, inköpt på Åströms Bil i Piteå. Ja, varje gång min far stod i begrepp att byta bil, så var det endast Åströms som gällde. Halva min barndom tillbringade jag i baksätet på min pappas bil.
Alltid utrustad med mängder av serietidningar, helst Kalle Anka, medan min far tryggt rattade sin 58:a med morsan som brukligt där bredvid. Jag tror att mina föräldrar kände frihetens varma vindar mot sin kind, i samma stund som den där mörkblå bubblan kom in i deras liv.
En annan sak som jag som barn uppmärksammade, var att vid varje helgledighet så klädde sig pappa i vit skjorta och slips medan den obligatoriska söndagssteken stod på bordet, tillagad av mamma. Efter huvudrätten vankades det smarrig efterrätt, kanske glass med en blandning av fruktcocktail. Behöver jag säga att pappa älskade fruktcocktailen? Han fullkomligt slukade den.

Det där med klädvalet har jag
ibland funderat över, jag tror att det var hans sätt att efter en lång och ansträngande vecka på boardfabriken inne i stan, helt enkelt dra på sig sina bästa sorters kläder för att visa, dels sig själv men också andra att "i dag är det min dag, min alldeles speciella dag av välbehövlig vila och ro. I dag gör jag precis det som faller mig in".
En klar och klok inställning av en man som redan i 13-14 årsåldern fick börja slita hårt och ont på sågen i Storfors. Bilen, vit skjorta och slipsen var det yttersta beviset på att världen där ute var nog inte så dum ändå.