Katterna Brorsan, Sigge och Harry spatserar genom huset, medan familjens hamster och två marsvin för tillfället får husera ute i garaget.
Förutom de högt älskade djuren bor också människofamiljen Nilsson här. Mamma Anna och pappa Daniel, samt döttrarna Molly och Mira. Och en och annan dammråtta, enligt dem själva.
– Vi köpte huset innan vi fick barn för att vi tyckte att det var lagom stort. Jag kan inte påstå att jag kände ”wow”. Att vi köpte just det här huset handlade mer om att vi blev tvärlessa på att leta boende och så vann vi liksom budgivningen ... vi är rätt impulsiva.
Det lådliknande 60-talshuset på Degeränget var inte alls det Anna dagdrömt om.
– Nej, jag hade sett framför mig ett tvåvåningshus med stor gård. Det här var liksom motsatsen.
.
Blev kvar
Till sommaren har familjen bott i huset i elva år.
– För sex, sju år sedan var vi på väg att flytta. Vi tittade på andra hus, men av olika anledningar blev vi kvar. Då bestämde vi oss för att ta tag i huset vi faktiskt hade, säger Anna och ställer fram ett bullfat.
Familjen byggde till en övervåning och rev tre väggar på bottenvåningen för att få en mer öppen planlösning.
I samband med förvandlingen omvandlades också känslan för huset.
– Nu känner vi oss nöjda och glada. Vi är inte så fixiga och pyssliga, så det här huset passar oss. Jag menar, vi vill ju knappt klippa gräset, säger Anna.
.
Aldrig rätt
När funktionerna i huset började falla på plats testade hon sig fram med olika inredningsstilar.
– Vi har haft både shabby chic och vitt och cleant, men det kändes aldrig riktigt rätt. Nu förstår jag att jag inredde för att andra skulle tycka att det var fint hemma hos oss.
Det var en svart/vit-randig vägg som blev starten på en färgrik insida i Villa Villerkulla-stil.
– Min man Daniel tapetserade väggen och skickade en bild till mig på jobbet. Då riktigt kände jag glädjeruset och sedan dess har det svartvita och mönster och färg flyttat längre och längre ut i huset. Jag vet att min stil inte faller alla i smaken, men nu inreder jag för vår skull och vi är ganska stökiga och busiga. Ofta tycker barn som kommer hit att vi har det jättefint!
.
Sprejfärgens underbara värld
Sprejfärg och dekorplast är två bästa vänner när Anna gör om saker.
– Jag hittar mycket möbler och smågrejer på loppis och då blir det automatiskt att man inte kan fixa allt på en gång, utan det sker gradvis. Jag tycker att det är kul att fixa, men jag är rastlös och håller inte på med projekt som kräver att man grundar och spacklar och slipar. Att vara noga är inte för mig. Jag älskar sprejfärgens underbara värld. Då får man snabbt resultat, säger Anna.
Att måla mönster på väggar är också ett enkelt och effektivt sätt att göra om på.
– Det gör stor skillnad utan att det går så mycket färg.
Att de håller nya tv-serien ”Superskaparna” som ett favoritprogram är inte så förvånande. Förutom mamma Annas snabbpyssliga ådra gillar Molly att sy och skapa olika gubbar. Mira tycker om att rita och pappa Daniel pysslar med musik.
.
Färgglatt kaos
När Anna skapade sitt Instagramkonto blev namnet inte precis kort och kärnfullt: A home full of love cats and crazy. Hon beskriver kontot som ett kärleksfullt, färgglatt kaos där familjens samsas med DIY’s och allmän röra.
– Jag har själv hittat mycket inredningsinspiration där och ville bjuda tillbaka. Men det finns någon prestationsgrej som jag inte riktigt gillar. Jag har också slutat försöka ta den perfekta bilden, utan går mer på feeling. Jag fotar, lägger ut och så är det bra med det. Men ibland när jag tittar på bilderna här hemifrån kan jag ändå tänka ”wow, så där fint ser det inte ur i verkligheten!”.
.
Pyssla fint i stället
På framtidens önskelista står att fixa i ordning pysselrummet.
– Tanken är att vi faktiskt ska pyssla där och inte sprida ut oss överallt. Längre fram vill vi göra om toaletten från grunden och så drömmer vi om en inglasning. Och kanske byter vi ut en del dörrar, säger Anna.
– Men vi behöver inte byta ut dörrarna. Vi kan pyssla något fint på dem i stället, inflikar Mira.
.
Stökigt i hörnen
När Anna själv ska sätta ord på sin inredningsstil beskriver hon den som förlåtande.
– Det kan vara lite stökigt i hörnen, det kan lika gärna se ut som att det hör till. Men mest av allt är inredningen färgglad, säger Anna.
– Nej, den är perfekt! lägger Mira till.