Fanfanfan så bra, Thåström

Det är sorgligt men jag är egentligen för ung för Thåström. När Rågsvedsrebellerna i Ebba Grön byggde sin stil "på en helig allians av tre ackord och sur Tirnave" var jag inte påtänkt. Och när jag blivit musikmogen fick jag snabbt klart för mig att det var Freda som gällde. De var ju mycket smartare. Och så mycket tristare. Men jag tvångsmatades med Unos spruckna röst och ignorerade länge Thåströms ännu trasigare. "Inte fan kan man lyssna på Imperiet" fick jag höra. Fast man svor kanske inte i min barndoms frikyrkliga Gnosjö. Men det gör Thåström med besked. "Fanfanfan", från förra årets återhållsamma nostalgialbum, är en av den här konsertens givna höjdpunkter, med Pelle Ossler fulfint skavande över gitarrsträngarna med stråke. Och publiken, som mest är upptagen av att skrika i mobiltelefon och klappa i onykter otakt, fattar att här är i alla fall en refräng man kan vråla med i.

Långsamt glider Thåström fram i ett energiskt mullrande ljudlandskap som ofta skapar känslan av att väggarna kryper närmare. Händerna rycker klaustrofobiskt i ansiktshöjd och mellansnacket är ett tack var femte låt. Men det känns som att han hittat hem. Inte bara till Skebokvarnsvägen utan också till musik han burit på länge men inte riktigt vågat släppa ut. De senaste veckorna har jag botaniserat baklänges i hans katalog, genomlidit industrislammer med Peace, Love & Pittbulls, tuggat överproducerade Imperiet-skivor och med glädje studsat fram på klassisk Ebbamark. Men det är soloäventyren som imponerar mest och först med "Skebokvarnsvägen 209" känns det riktigt öppet och ärligt. Hyllningen till Gun Clubs döde frontman "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce", som levereras till Piteåpubliken med ett skönt, skitigt munspelsintro, kan vara det bästa han någonsin skrivit.

Och ingen sjunger progg som Thåström. Nationalteaterns "Bara min älskade väntar" är så innerligt tolkad att man står och blir blödig. "Staten och kapitalet" (Blå Tåget) och "Cheops Pyramid" (Hoola Bandoola Band) får vi dock klara oss utan ikväll. Men vad gör det - vi blir långsamt överkörda av "Alla vill till himlen" istället och kroppen värker fortfarande dagen efter. "Sönder Boulevard" kommer däremot inte loss och "Ungefär såhär" tillför inte så mycket.

Men ändå - släng dig i väggen Carola! Det är Thåström som är fredagens frälsare på stora scen.

Fanfanfan så bra, Thåström

Konsert: ThåströmPlats: Stora scenen, fredagLängd: 1 timme, 15 minuterPublik: Stor och irriterande högljuddE NOSTALGI- ROCK