Kinan och Yulia Muavad är gifta och lever tillsammans med Yulias dotter Diana Tsybanova. I Februari befann de sig i sitt hem i Mariupol, i dag ligger staden i ruiner efter de ryska attackerna. Yulia berättar att hon befann sig på jobbet en februaridag när explosioner hördes utanför staden. Hon förstod snabbt att det var ryska soldater som påbörjat invasionen.
– Jag trodde att invasionen skulle lugna ned sig inom några veckor och att jag skulle kunna gå tillbaka till jobbet då, säger Yulia.
Så blev inte fallet, den ryska invasionen bredde ut sig över landet. Butiker rensades på varor och befolkningen blev utan täckning och elektricitet. Kinan berättar vidare om deras situation.
– Vi hade ingen mat och ingen möjlighet till sjukvård. Ryska soldater kunde befinna sig var som helst.
När familjens granne miste sitt liv i en explosion nära deras hus kände de sig inte längre säkra. De sökte då skydd i en källare och varje dag blev en kamp för att överleva.
– Under dagarna var vi tvungna att leta mat och vatten. Varje dag var som att spela rysk roulette, vi visste aldrig var bomberna och missilerna skulle explodera, berättar Kinan.
Deras enda informationskälla var radion. En dag sände radion ut medelanden som uppmanade folk att samlas i den centrala delen av Mariupol för att sedan bli transporterade ut ur landet. Kinan kände att det inte var säkert att åka dit och familjen stannade kvar hemma. Två dagar senare blev de informerade om att uppsamlingsplatsen blivit sönderbombad.
– Om vi hade åkt dit hade vi förmodligen varit döda nu, det var 1 000 människor som samlades där. Jag är otroligt tacksam över att vi inte åkte dit, säger han.
Till slut blev explosionerna i familjens område så kraftiga att de inte hade något annat val än att fly därifrån.
– Vi fick panik och började be till gud, vi trodde att vi skulle dö. Vi samlade ihop våra saker, hoppade in i bilen och åkte. När vi åkte såg vi hur hela Mariupol förstörts. Det var något man inte ens ser i filmer, säger Kinan.
Efter att de tagit sig ut ur Mariupol åkte de via Berdyansk mot staden Zaporizhzhya. På vägen dit stötte de på många hinder.
– Under resan fick vi ofta slut på bensin, vi blev även stoppade av soldater och de fick oss att frukta för våra liv. Det var även tillfällen då missiler avlossades mot vår bil, berättar Kinan.
Flykten fortsatte sedan till Polen.
– Vi började inse att vi skulle behöva starta ett nytt liv i ett annat land. Först planerade vi att åka till Kanada men då fick vi höra att Evangeliska frikyrkan tillsammans med polska kyrkan hade skapat en säker flyktväg till Sverige.
Familjen tog sig till polska gränsen med buss och åkte sedan färja över till Sverige. I Piteå har de tagits emot av Kustkyrkan och medmänniskor i Jävre.
– Den första tiden har varit tuff för oss, speciellt då vi fått höra om hemskheter som sker i Ukraina just nu. Jävreborna har varit otroligt gästvänliga och de har hjälpt oss att landa i allt som hänt. Vi har hittat mycket kärlek här och de har blivit som en ny familj för oss, säger Kinan.
Familjen har nu påbörjat sitt nya liv i Sverige och de är hoppfulla inför framtiden. Både Kinan och Yulia har redan fått jobb och Diana planerar att börja gymnasiet till hösten.