Det var i tisdags telefonen ringde.
– Det visade sig vara från hemligt nummer. Jag tänkte att det var någon viktig person som behövde nå mig.
I andra änden fanns en man. Han presenterade sig som representant för SCB och ingav stort förtroende. En man runt 55 år med rikssvenskt uttal.
– Han var saklig, informativ och gav ett auktoritärt intryck. Han var skicklig och lät som om han jobbade för dem.
Mannen frågade om Ulrika Söderberg kände till SCB, hur de arbetar och om hon kunde tänka sig att vara med i en undersökning. Med viss tveksamhet svarade hon ja, men när han frågade om hennes ålder hade hon blivit misstänksam.
– ”Vad gäller undersökningen”, frågade jag. ”Kvinnors sexualvanor. Så vad är din ålder” avbröt han igen. Då avbröt jag snabbt och sa att jag inte ville delta.
Mannen avslutade samtalet snabbt och lade på luren.
Hon uttrycker stor ilska när PT pratar med henne.
– Samtalet gör ett sådant intrång i mitt privata. Jag är arg att han tar sig friheten och ringer och ställer de här frågorna för sin vinnings skull.
Hon säger att kvinnor i hennes egen ålder ofta är skolade i att vara tillmötesgående och hjälpsamma. Hon menar att det är lätt att tänka att man ska ställa upp.
– De hade kanske svarat på frågorna för att vara till lags. Det är så samhället har lärt oss att vara som kvinnor. Jag blir så arg över det. Många kvinnor kanske svarar i farten om än det inte känns rätt, för att man är förpliktad att svara – och det utnyttjar han.
Efter att Ulrika Söderberg berättat om händelsen i ett öppet inlägg på Facebook har främmande kvinnor hört av sig och berättat om liknande upplevelser, om en man som sagt sig vara från SCB eller tidningen Kvinnan i Fokus.
– De har berättat att han ställt frågor som "Hur många procent av kvinnorna tror du ..?" Sedan har han gått över till frågor om tid för sexualdebut och sedan har det blivit ännu mer privata frågor. Kvinnor känner sig kränkta i efterhand. Jag blir väldigt upprörd när jag hör det här.
Hon valde att polisanmäla, om inte annat så för statistiken, att motverka mörkertalet och att det inte ska gå obemärkt förbi.
– Jag vill att det här ska belysas. Det är ur ett vidare perspektiv, att vi vågar lyfta sådana här frågor. Jag känner ett ansvar att inte vara tyst.