Vänsterpartiet röstade nej till att skicka 5 000 pansarskott till Ukraina eftersom partiet är emot vapenexport och för att det finns en praxis att Sverige inte ska exportera vapen till länder som befinner sig i konflikt. Splittringen inom partiet var dock uppenbar i måndagens omröstning i riksdagen. 13 ledamöter röstade mot vapen till Ukraina, 5 la ner sina röster och 9 var frånvarande.
Brith Fälth, ordförande i Vänsterpartiet i Piteå, gick ut på Facebook och var öppet kritisk mot partiets beslut.
– Jag är i grunden pacifist och har precis gått med i Svenska freds. Jag stödjer partiets linje att vi inte ska vara vapenexportörer. Men jag har varit i Ukraina och jag har jobbat med Europarådet. Man ska försvara fred, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet. Därför blev det så konstigt att vi stödjer det, men vi tillåter inte dem att försvara sin rätt genom att ställa oss där vi gjorde, säger hon och fortsätter:
– Det blev en krock i mitt huvud och jag tänker att det viktigaste i detta läge är att vi är eniga. Enigheten är viktigare för att försvara fred, demokrati och rättvisa. Därför landade jag i det ställningstagandet och där var inte partistyrelsen då. Jag tar mig friheten att tycka och tänka själv. Jag tyckte de kom till fel slutsats.
Vänsterpartiet har nu, efter ett extra partistyrelsemöte på tisdagskvällen, ändrat sig och öppnar för vapenexport till Ukraina. Partiet fattade beslut att ”möjliggöra ställningstaganden om extraordinära åtgärder”.
– När verkligheten förändras är det viktigt att kunna ompröva beslut. Sverige ska kunna stå enade bakom vårt stöd till Ukraina, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i ett pressmeddelande.
Partiet har mycket att förlora på inre splittring inför valet, enligt statsvetare. Brith Fäldt tror dock inte att vändningen har med valet att göra.
Tror du att det kan påverka väljarna var partiet står i en sådan här fråga?
– Det kan jag inte bedöma. Det svänger hit och dit varje dag. Det beror väl på hur "trigger happy" Putin är. Det utmanar vårt sätt att tänka kring allt möjligt. Vi måste ta ställning till flyktingar, livsmedelskris och hur vi garanterar våra medborgares säkerhet. Så det är klart att det är en utmaning. Man måste agera klokt.