Våren 2011 inledde landstinget och Kommunförbundet Norrbotten en utredning i syfte att flytta över hemsjukvården från landstinget till kommunerna. Representanter från båda sidor satt i en politisk styrgrupp, bland annat Bill Nilsson, dåvarande kommunalråd i Älvsbyn.
Utredningens inriktningar var patientfokus, största möjliga samhällsnytta och att undvika parallella organisationer. Tanken var samordningsvinster och att ha en huvudman för vård- och omsorgsbehovet i hemmet.
För att klara övergången krävdes en skatteväxling (skattepengar måste överföras från landsting till kommunerna). Statistik och schabloner från 2010 användes som underlag (beräknade kostnader för löner och hjälpmedel samt andelen personal, bilar och lokaler) när beslutet om 22 öre i skatteväxling togs. I pengar handlade det om 123,4 miljoner kronor.
Samtidigt bytte 116 årsarbetare (87,3 distriktssköterskor, 24,3 arbetsterapeuter och 4,4 sjukgymnaster) arbetsgivare den 1 februari 2013.
Reformen innebar att kommunerna fick allt ansvar för hälso- och sjukvården i hemmet som utförs av sjuksköterska, distriktssköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast (samt sedan tidigare hemtjänsten).
De patienter som berördes var/är människor som inte på egen hand kan ta sig till hälsocentralen, utan måste få hjälp i hemmet.
Hemsjukvården ska fungera dygnet runt för alla från 18 år.
Antalet patienter har inte ökat i alla kommuner, men gemensamt är att fler behöver mer kvalificerad hälso- och sjukvård. Vårdbehovet är helt enkelt större. För kommunerna har det inneburit högre kostnader.
Hemsjukvården kostar helt enkelt mer än vad skatteväxlingen ger.