"Denna förändring får inte medföra risker för oss som ska jobba med patienter", säger Erik Kalander, huvudskyddsombud för Vårdförbundet. (Arkivbild)
Förslaget att införa specialpsykiatriska vårdteam är tänkta att skapa förutsättningar för att behandla fler patienter samtidigt som man minskar behovet av slutenvård. Möjligheten att bedriva psykiatrisk vård i hemmet är däremot inte helt okomplicerad vad gäller arbetsmiljö och personalsäkerhet. Därför vill Vårdförbundet att arbetsgivaren gör en genomgående utredning över vilka potentiella risker personalen kan utsättas för.
– Regionen vill göra om psykiatrin på bred front. Många i personalen har nog hoppats att de ska backa och istället implementera det här på mindre skala samtidigt som slutenvården får stå orörd. Nu verkar det inte bli så. Det kommer ställa väldigt stora krav på att arbetsgivaren tänker till kring vilka säkerhetsrisker detta kan medföra. Det får inte medföra risker för oss som ska jobba med patienter, säger Erik Kalander, styrelseledamot i Vårdförbundet och huvudskyddsombud för psykiatrin.
Erik Kalander säger att riskanalyser nu måste ta i beaktande både säkerhetsrisker för personalen, men också den psykosociala arbetsmiljön. Det gäller bland annat de rutiner som krävs för att kunna säkerställa att patientsäkerheten upprätthålls samtidigt som personalen känner sig trygg i sina respektive roller.
– Det behöver vara tydligt organiserat och klart hur flödena av patienter går lätt, säkert och professionellt. Exempelvis vid hembesök uppmärksammas försämrat mående som ökad ångest och suicidtankar. Där behöver finnas en känd handläggningskedja som blir trygg och bra för både personal och patient. Det får inte bli så att ansvaret alltjämt hamnar på individnivå. Inte minst är det viktigt att arbetstider och avlösning i arbetet fungerar, säger han.
Region Norrbotten ska nu gå vidare med att göra en riskanalys av förslaget. Erik Kalander säger att man från fackets sida förutsätter att det jobbet görs grundligt.
– Det här är stora förändringar. Det kommer inte att räcka med en riskanalys utan det kommer att behövas flera, både övergripande och gällande detaljfrågorna. Vi är också tydliga med att det här är frågor som måste diskuteras och förhandlas om.
"Hos oss är samtliga 44 slutenvårdsplatser upptagna", säger verksamhetschefen Pernilla Nordkvist. (Arkivbild)
Pernilla Nordkvist är divisionschef för psykiatrin i Norrbotten och ser inga automatiska risker med att behandla folk i hemmet.
– De specialpsykiatriska omvårdsteam som finns på andra ställen i Sverige har överfallslarm kopplade till SOS. Om patienter är hemma i sin hemmiljö är det också rimligt att anta att det inte är en lika allvarlig och skarp situation jämfört med hur det ser ut på en slutenvårdsavdelning.
Men finns det belägg för det? I en hemmiljö kan det ju finnas knivar, vapen och andra farliga föremål. Det finns ju inte på en avdelning.
– Nej, det är sant. Det handlar om att göra olika situationsbedömningar. Tittar man på öppenvården inom rättspsykiatrin så gör de alla sina besök i hemmet. Även kommunen har många fall där man går in hos personer med avancerad beroendesjukdom och andra tillstånd. Det är något man lär sig, att göra successiva bedömningar av varje given situation.
Ni som arbetsgivare har ju ett ansvar för era anställdas säkerhet. Ser ni en ökad risk för överfall och farliga situationer för era anställda?
– Vi måste hela tiden jobba med risk- och konsekvensanalyser när vi gör olika förändringar. Vi har redan i dag personal som dagligen åker hem till patienter. Vi jobbar hela tiden med säkerhetsfrågor och med att få vår personal att känna sig säker.
Med det här är ju samma personer som ni tidigare vårdat på slutenvårdsavdelning. Deras psykiska mående trollas ju inte bort. Hur ska behovet av vård förändras av att ni förändrar arbetssätt?
– Det är helt sant, det är samma patient i dag som det var i går. I utvärderingar från andra orter visar däremot på att även väldigt komplexa sjukdomsbilder kan hanteras och behandlas med det arbetssätt vi nu vill införa. Slutenvård är i sig ingen självändamål. Vi behöver slutenvård när andra arbetssätt inte fungerar. Lyckas man göra bra insatser för patienterna utanför avdelning så är det positivt.
Men kan man göra det med bibehållen säkerhet och utan att riskerna ökar för personalen?
– Ja, det är det som visat sig i Övik och i Sollefteå, där man har väldigt många besök i hemmet men väldigt få incidenter.