Att den hölls i Christinasalen kändes "weird", men han är nöjd och glad att vara tillbaka.
Det var på Face Front han gjorde scendebut och braksucce 2002.
- Det var sjukt orutinerat, men jävligt roligt. Jag hade en resväska med teknik och hälften funkade inte. Jag har blivit lite proffsigare.
Mer punk än punken
Det har "vuxit till sig lite grann", som han uttrycker det. Första skivan är släppt i bland annat Europa och flera asiatiska länder.- I Kina är all elektronisk musik fortfarande liten, så det känns kul att ha varit så tidig med att släppa någonting där. Japan är inte så stort som man kan tro. Det växer sakta, men allting är fortfaranade väldigt underground.
Internet med sina chatgrupper och forum har öppnat nya vägar.
- Man mailar runt, går på spelningar, träffas ... Det är verkligen gräsrotsnivå. Det finns akter som är större än andra, men inga rockstjärneattityder. Det är mer punk än punken själv just nu.
Musiken beskriver han kortfattat som elektronisk poptechno. Kortfattat handlar det om att använda musikprogram på gammal hårdvara, i Thomas Söderlunds fall Gameboy. Han gillar soundet och formatet.
Till vintern ska det bli en ny platta.
- Jag har varit distraherad av andra roliga saker. Det är under sommaren det mesta händer kreativt musikaliskt, säger Tomas Söderlund som till vardags jobbar som interaktiv designer på en reklambyrå i Stockholm.
Det här är din lyxhobby?
- Det är en kul grej. Jag har inte ambitionen att kunna leva på musiken. Då kan man spåna iväg åt ett annat håll eller lägga ner under några månader. Det här är bland det roligaste jag vet. Jag tar alla spelningar jag får. Det spelar ingen roll om det är Tokyo eller Piteå.
Trivs i Japan
USA, Belgien, Tyskland, Holland, Italien, Schweiz, Finland är länder han spelat i. Och så i Japan vid tre olika tillfällen.Du ville ta musiken till Gameboys hemland?
- Lite grann. Japan-hajpen, populärkulturellt, har funnits där sedan man var "knodd". Japan, det är som att åka till en annan planet. Jag tar varje chans att åka dit. Folket, stämningen ... Man trivs. Det är hyperkommersiellt. Gatorna har damp där. Det bara blinkar och blixtrar. Bortsett från hyperkommersialismen är det förebilden för resten av världen.
Hur är publiken där?
- Annorlunda. Ingen blir packad och skrålar. Alla är väluppfostrade, men de kan släppa loss utav bara helvete. Det är grymt kul.
- I Japan är det betydligt mer "geeks". 70-80 procent är verkligen nördar och det är färre tjejer i publiken.
Har du stjärnstatus i Japan?
- Nä (skratt), snarare veteranstatus. Jag har ju hållit på ganska länge. Det är en extremt plan hierarki för den här scenen.
- Mitt mål var att musiken skulle ta mig till Japan för att spela där. Det var här uppe (måttar högt över huvudet). Nu rullar jag mest med det, får se vad som händer. Jag har inga superambitioner. Jag är nöjd så länge jag vet att det finns folk som gillar musiken och så länge jag får spela live.