Abdul Wasi Stanikzai slevar upp stora portioner med pasta, potatis och köttbullar till gästerna på Trädgårdens äldrecentra. Han lyssnar lyhört på åldringarnas önskemål och frågar nyfiket hur de mår och känner sig.
– Han är så trevlig, kommenterar en äldre kvinnlig gäst.
20-åringen har bara hunnit jobba en vecka på äldrecentret, men har redan blivit en uppskattad tillgång i verksamheten.
– Det är jättekul att jobba här. Det är trevliga kollegor, bra stämning och så tycker jag om att prata med alla äldre människor, säger han.
Lönen är också uppskattad.
– Ekonomin har varit ett problem, speciellt när jag har syskon kvar i Afghanistan som jag måste hjälpa.
Wasi, som han kallas av sina vänner, kom till Sverige som ensamkommande flykting från Afghanistan för två år sedan. Han har bott i Piteå i drygt ett år och under den tiden har han praktiserat på Röda korset och Willys, samt sommarjobbat med skogsplantering. Genom arbetsmarknadsåtgärden extratjänster har han nu fått sitt första riktiga heltidsjobb åt Piteå kommun.
– Jag vill jobba, tjäna pengar och få arbetslivserfarenhet som jag kan skriva ned i mitt cv. Genom att jobba här ökar mina möjligheter att få ett annat jobb inom till exempel hemtjänst eller personlig assistans.
Trots sin begränsade tid i Sverige pratar Wasi nästan flytande svenska. Han tror att det var nyckeln till att han fick extratjänsten inom äldreomsorgen.
– När man jobbar inom vården måste man kunna kommunicera med äldre personer, höra vad de tycker, förstå vad de vill och känna efter om de är ledsna till exempel. Språket är grundläggande.
Hittills har Wasi främst jobbat i köket, men han har också börjat städa rum och toaletter och förhoppningen är att få börja ta ett utökat ansvar i omsorgen om de äldre.
– Ibland hjälper jag till i vården, men jag är inte ensam. Jag har alltid en handledare med mig, säger han.
Extratjänsten är på heltid, men Wasi tackar inte nej till fler timmar.
– Jag har sagt att de är välkomna att höra av sig om de vill att jag ska jobba mer, säger han.
Liksom många andra asylsökande har Wasi fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Han berättar att flera kompisar är oroliga för vad som kommer att hända när tiden går ut om tre år.
– För min egen del är jag inte orolig. Jag har självförtroende att jag kommer att få ett fast jobb. Däremot är jag orolig för de många äldre personer som fått tidsbegränsat uppehållstillstånd. De har svårare att klara sig.
I framtiden vill Wasi läsa vidare på universitet.
– Men jag ska först jobba ett tag och studera in mina gymnasiebetyg.