Himmelska arken uteblev
I samband med en kyrkhelg i Karesuando lämnade bönderna i Sattajärvi sina gårdar för att följa en 21-årig kvinna, en så kallad profetissa, på botvandring efter vägarna. Hon hade fått besked att en helig ark skulle landa i Sattajärvi by. En ark som skulle mellanlanda i Palestina.I väntan på frälsningen, och inte minst den flygande arkens ankomst, hade åtskilliga Korpelaanhängare, under botvandringen efter vägarna, vägrat äta. Inte heller hade de sovit och dessutom envist tigit under flera dagar. Det berättas också om att anhängare synts ute på vägarna sotade i ansiktet och med renhorn fastsatta vid pannan. Upprörda människor hade spänt körtömmar på varandra och drev fram varandra under rop och skrik.
Den religiösa väckelsen, som sedan urartade, började med att den finländske predikanten Toivo Korpela, predikade och drog stora skaror anhängare. Han hade dessförinnan slängts ut från den laestadianska rörelsen då han inte följde rörelsens regler. Korpela betecknades som en glänsande talare, en intagande person och var bibelsprängd. Men helt plötsligt, innan allt gick över styr, övergav Korpela sina anhängare och åkte hem till Finland. En person från en by i Tornedalen tog då över ledningen och lärans innehåll förändrades. Då blev det centrala i budskapet domedagen och en himmelsk ark som skulle landa på sjön Luossajärvi i Kiruna. Men arkens ankomst flyttades fram vid flera tillfällen.
Fria sexuella förbindelser
Korpelarörelsens aktiviteter nådde sin höjdpunkt i mars-april 1935, då flera anhägare greps av polis, togs om hand av läkare och ett flertal personer fördes till Furunäsets sjukhus i Piteå. I samband därmed, och genom att arken inte kom, mattades verksamheten snabbt för att 1936 återigen få ett uppsving. Det religiösa budskapet hade då inte samma centrala plats. Det blev fritt fram att ägna sig åt kortspel, dans, alkoholförtäring och i vissa fall fria sexuella förbindelser. Minderåriga flickor utnyttjades och flera personer hamnade inför rätta och dömdes som skyldiga till otukt. Ledaren för verksamheten placerades vid Furunäsets sjukhus, där han vistades till början av 1950-talet. Han avled för övrigt år 1965."Det sägs att Korpelas lärjungar är uppriktiga och hängivna frälsningssökare, men de har gått förlorade i grubblandets myrmarker" påpekades det och vidare konstaterades:
"I deras hjärnor har till slut profetens ord om den himmelska arken vänt åter och åter tills tankarna börjat snurra i fantastisk takt".
Ta i med hårdhandskarna
Polismakten fick, när vansinnet var som mest utbrett, ingripa vid flera tillfällen mot Korpelaanhängare, vilka uppträtt störande i olika gårdar och uttalat förbannelser mot invånare som inte tillhörde rörelsen. När det var som värst hotade till och med Korpelanerna att storma ålderdomshemmet i Kiruna.En läkare förklarade offentligt att anhängarna var fullständigt förvridna och fanatiska i sin religion.
Det berättas att i Muodoslompolo råkade en sexårig flicka under lek fastna i ett snöre och blev strypt. Detta uttolkades av korpelanerna som en "Guds fingervisning" samt att korpelanerna " hade den rätta tron".
Barnavårdsnämnderna fick mycket att göra. Grep in och skiljde flera barn från hemmen, då risken var stor vård och uppfostran skulle äventyras.
- Det är nödvändigt att ta i med hårdhandskarna och försöka få till stånd en grundlig upprensning bland korpelanerna, sade dåvarande landsfiskal Georg Taube, senare bosatt i Piteå. Även med risk att överlägga Furunäsets sjukhus måste vi försök få in de värsta där efter att befolkningen i området tagit kontakt med polisen för att få hjälp mot korpelaneras terror.
Nakendans i hemmen
I en rapport från länsstyrelsen till medicinalstyrelsen berättades att nakendans förekommit i hemmen, i barnens närvaro, och att det också inträffat att dessa nakna människor legat på golvet medan andra hoppat omkring dem.En läkare hade en kväll lyckats smyga sig in på ett möte och rapporterar: "Det hela verkade förvirrat. Det var ett planlöst irrande av människor i åldern från tre till 80 år. Alla sjöng, kastade sig planlöst i famnen på än den ena än den andra och alla var varma så svetten lackade. En av ledarna, en kvinna, hoppade jämfota. Strax därpå kom en annan på samma sätt hoppade fram emot henne, tog hennes händer och grät. Sedan började en jämfotadans dans som smittade sig till de andra. Till slut såg man ända till 25 par hoppa och liggande på golvet. Man ansåg tydligen, tillägger läkaren, att man mest kunde prova Gud genom att hoppa riktigt högt.
Dansen slutade först klockan tre på morgonen. Man hade även under tiden haft tillfälle att springa med varandra runt husen.