Det började vid datorn hemma på rummet, som en rolig hobby. En rolig hobby är det fortfarande, men Gunnar Julén har bytt sovrummet mot studion. Vägen dit för honom och kompisen och managern Alexander Persson har dock inte varit spikrak.
– Vi gjorde lite musik tillsammans förut, det var början av 2013. Då var det mycket progressive house, men ganska halvhjärtat, förklarar Gunnar.
– Och det var väl redan då som vi började känna att Gunnar mest ville göra musik medan jag ville utveckla affärer och göra något stort av det. Men efter ett tag dog det liksom ut – vi försökte men det hände ingenting, våra ambitioner och drömmar var så höga men det gick liksom inte, säger Alexander.
– Ja, vi trodde ju att vi skulle bli världsstjärnor direkt. Pryda 200-lappen som kommer ut nu, ungefär. Vi har kommit ned på jorden lite grann, fyller Gunnar skrattande i.
Tropical house ny stil för Gunnar
Det skulle dröja några månader innan Gunnar började göra musik igen, på egen hand denna gång. Han experimenterade med olika ljud, gjorde små projekt som han gillade då men – som det ju ofta är – inte är lika nöjd över idag. Han letade upp en låt han själv gillade, Gabrielle Aplins ”Please don’t say you love me”, remixade den och lade ut den på musiksajten Soundcloud.
– Den fick inte så många plays, men jag hade gjort den gratis att ladda ned för vem som helst och jag märkte att ungefär lika många som hade lyssnat på den också laddade ned den. Det tyckte jag var häftigt, så jag tänkte: Jag gör en till.
Och så fortsatte det. Låtarna han laddade upp fick fler och fler spelningar. Snart började det rulla in hundratusentals, det var då han kontaktade Alexander.
– Det jag såg i Gunnar var att han hade utvecklat en helt ny stil, som inte så många höll på med då. Det var han som introducerade mig för tropical house, jag testade göra lite eget men jag hade inte samma passion som Gunnar. Jag kände att det var värt att satsa på honom, säger Alexander.
Resultatet blev ett samarbete där Gunnar står för musiken under artistnamnet Cali medan Alexander står för managing.
– När jag höll på själv satt jag i en månad efter varje låt och köttade ut mejl, kontaktade personer och så vidare för att nå ut med låten. När månaden var över fanns det ingen ny låt för mig att lägga ut och den tidigare hade svalnat, den dör ju som med tiden. Det var som att bygga ett hus från grunden varje gång jag släppt någonting nytt och det gick inte. Det var kul att jag och Alexander hittade varann igen, han är ett geni.
Med- och motgångar
Just nu jobbas det framför allt med att bygga upp varumärket ”Cali”. Ett samarbete med Luleåbaserade BD Pop har betytt mycket, där får de hjälp med allt från marknadsföring till studiolokal. Där spenderar Gunnar mest tid medan Alexander binder kontakter, letar samarbeten och hålla koll på vad som händer i musikbranschen. Det såg mer än ljust ut ett tag, när det verkade som att Gunnars remix på Michael Collings version av ”Fast car” skulle släppas officiellt.
– Musikbranschen är rätt smutsig på vissa sätt. Vi var väldigt nära att signa den och skriva över låten till ett publishing-företag i Storbritannien, men under processens gång kom vi inte riktigt överens. Det blev kortslutning helt enkelt, förklarar Alexander.
Bakslaget till trots fortsätter killarna att jobba hårt, inte utan självförtroende och jävlar-anamma.
– Det egna drivet har alltid funnits där och vi har alltid trott på oss själva. Det är väldigt viktigt. Jag tror många stör sig på självsäkerhet men jag älskar det, menar Gunnar och får medhåll av en skämtsam Alexander, som fortsätter:
– I Sverige vill ingen skryta heller, men herregud man får väl satsa på USA då. En stor anledning till all självsäkerhet är att vi tror så mycket på det här. Vi lägger ner så mycket timmar varje dag. Ju mer timmar man lägger och ju mer feedback och positiv respons man får , desto mer växer det ju.
Fanvideos och positiva kommentarer
Och responsen har inte låtit dröja. På Youtube har ett femtiotal kanaler stöttat Gunnar genom att posta hans musik. Kommentarer och klick rullar in, till och med musikvideos.
– Ja det finns en del roliga klipp på Youtube. Dels de som gjort musikvideos eller när det är någon som står och dansar i ett mörkt rum till en av låtarna, men sen finns det också ett klipp där någon kör runt i sin epa till min remix av ”Fast car” och har gjort en fanvideo av det, berättar Gunnar, som menar att feedbacken är viktig även om behovet inte ska gå till en överdrift.
– Det är definitivt ett kvitto. Man får inte vara för bekräftelsesökande men det är en jätteviktig grej att få. Om ingen skulle lämna kommentarer vet man ju inte om någon tycker om det man gör. Jag fick ett mejl för någon dag sen, från en kille som sa ’Tack för att du gjort den här låten, den fick mig introducerad till den här genren och fick mig att börja göra musik. Jag svarade såklart att det betyder jättemycket för mig, tack så himla mycket, för det är verkligen såna människor som får en att vilja fortsätta.
De som lyssnar kommer främst från USA, där genren tropical house, som är det Gunnar sysslar med, är mycket större än i Sverige.
– Få är intresserade av den typen av musik här i Sverige. Men det ska vi förstås försöka ändra på, säger Gunnar.
Hur då?
– Vi ska ta över världen.
I lördags spelade Cali för första gången, på nattklubbseventet RED i Luleå. Även Alexander var på plats och de tyckte båda att det levde upp till förväntningarna. Flera hundra personer närvarade, allt gick bra och musiken stämde.
– Och så fick man känna sig lite viktig också, med egen loge och allt, inflikar Gunnar.
Budskap i musiken
Fler spelningar är målet, gärna runt om i hela Sverige, men också att nå ut med musikens budskap. Gunnar och Alexander är överens om att det fina i musiken ligger i möjligheten att nå ut med tankar och känslor. De förkastar många radiohits som inte handlar om annat än att festa, och är istället ute efter något djupare.
– Visst, man kan sjunga med till sånt, men det finns inget fint i dem. Inget viktigt i dem, säger Gunnar och fortsätter:
– Jag vill att låtarna ska vara viktiga i dagens samhälle och reflektera det jag står för. Man vill kunna känna att musiken speglar mig som människa och jag vill göra världen till en bättre plats.