Ett uppdrag för Mma Ramotswe

Javisst, mors dag är ett kommersiellt jippo för handlarna att sko sig på. Men det struntar jag högaktningsfullt i. Ge mig pukor och trumpeter, fanfarer och hyllningsrop. Det är jag värd! Med rabarberpaj,
kaffe och Stieg Larssons tredje och sista bok i Millenniumserien är jag mer än nöjd med förra söndagen. Presenten kom från mina tjejer såklart, även om pappan i familjen fick sköta själva inköpet då varken tiomånaders eller hund kan ta cykeln till bokhandeln på egen hand (tass).

Nu är ju bara problemet att jag helst vill gå i ide och tokläsa några dagar. 250 sidor är avverkade hittills.

Hur som helst introducerades mors dag i Philadelphia 1905 av amerikanskan Ann Jarvis. På ettårsdagen av hennes mors bortgång ville hon hedra hennes minne. Iden spreds till Europa, först till Storbritannien och sedan till Skandinavien. I Sverige firade man mors dag första gången 1919 på initiativ av författaren Cecilia Bååth-Holmberg.

Klart vi ska uppmärksamma varandra i vardagen, men det är bra med en extra spark i rumpan. För att komma ihåg att visa uppskattning. För hur roligt det än är att vara förälder så är det väldans hårt jobb ibland.

I onsdags vid tiotiden satt jag i vardagsrummet och försökte titta på min favoritserie med en trött, örongnuggig sötsnurra i famnen. För såklart är det så, att när sambon är nere i Umeå för sista skoldagarna är lilla fröken ovanligt gnällig, ovanligt svårsövd och ovanligt lättväckt. Så där sitter vi i soffan. Jag, fortfarande utan middag i magen och hunden fortfarande utan kvällspromenad. Tänker att jag är inne på min femtonde arbetstimma för dagen.

Mors dag värmer gott i kroppen. En stund i alla fall.

Sedan upptas tankarna av dotterns missnöje. Hon är lite snorig, men inte sjuk. Kan det vara tänder på gång? Ont i öronen? Allmänt obstinat beteende?

Bestämmer mig att ringa barnavårdscentralen för första gången i annat ärende än att boka tid. Jag tänker nämligen fråga om råd. Så jag ställer väckaren för att inte missa den halvtimmeskorta telefontiden på morgonsidan. För ovanlighetens skull sover vi faktiskt till tjugo över åtta och vaknar av mobilsignalen.

Men att prata med BVC visar sig vara ett uppdrag för Mma Ramotswe från "Damernas detektivbyrå".

På de två första numren meddelar personerna att de är sjuka. På tredje och sista numret ber meddelanderösten att man ska återkomma på telefontiden mellan 8.30 och 9.00. Bara det att klockan är 8.40. Så mycket mer telefontid kan det liksom inte bli.

Landstingsdirektör Elisabeth Holmgren skriver i sitt veckobrev: "Vad ligger då i tiden inom hälso- och sjukvården i dag? Jag menar att det är just de områden som vi fokuserar på här i Norrbotten. Det gäller tillgängligheten, patientsäkerheten samt öppenheten och transparensen."

Tillgängligheten, ja. Det är tur att man har kloka släktingar att ringa och rådfråga istället.

En vecka kvar av föräldraledigheten för den här gången och sista tiden har mest bestått av fix och kartonger och plastsäckar med kläder och grejor. Uppackning och rensning. Tvätt och plock och blomplantering och tankar på hur man gör saker och ting här hemma mer praktiskt. Emellanåt har det också varit omelettlunch, läsmys och bebisdusch med allra underbaraste Siribarn.

Men nu är det helg. Min finljuvliga dotter sitter vid stringbordet och ljudar ett högljutt "mmmmm" för varje skopa ekologisk hallonpure hennes far skedar i henne. Nu är det dags att gå och göra dem sällskap.