Ett underbart kaos i Danstältet

Inte sedan Evert Taube på Gröna Lund 1967... Så säger Stefan Sundström på efterfesten till mig att jag måste inleda min recension. Varför vet jag inte men så får det bli. Inte sedan Taube 1967 har jag varit på en märkligare konsert. Det börjar redan under soundcheck med Ebba Gröns "Pervers politiker" i ett försök att överrösta den alldeles för trångbodda festivalens alla ljud. Att slå sig fram i coverbandsträskets larm är nästan omöjligt. För Staffan Hellstrand blev det katastrof men det funkar om man heter Sundström. Han och hans älskade Karin Renberg, ursprungligen från Arvidsjaur, tittar fascinerat på varandra och blir plötsligt allvarliga: "Vi har ett problem. Vi ska köra en liten visafton här. Det är nog bäst ni sätter er på golvet och vässar öronen." Så det gör vi och plötsligt blir stämningen fantastiskt mysig och familjär. Lite som att sitta på förskolans golv och lyssna på Mora Träsk, bara med aningen högre berusningsgrad.

Sen blir det allsång från allra första stavelsen, Sabinalåtarna avlöser varandra, Tomas Ledin får sig några obligatoriska kängor och Karin och Stefan öser ikapp på sina akustiska gitarrer. Och eftersom det här redan är totalt kaos får Sundströms gitarr plötsligt uppleva ett fritt fall ner i golvet och går sönder. Mer grädde på moset, någon? Det blir nu till att kämpa sig fram genom ett moras av tekniska svårigheter och det finns ingen, jag säger ingen, annan svensk artist som skulle tagit sig levande ur det här med hedern och publikens villkorslösa kärlek i behåll. Succe! Öronbedövande jubel! Ridå ner! Jag undrar om det inte är i Danstältet Laleh borde spelat?

Ett underbart kaos i Danstältet

Konsert: Stefan SundströmPlats: Danstältet, lördagLängd: En knapp timmePublik: Kärleksfull, lycklig och hängivenE ROCKVISA