En av dem tar det lugnt i rummet, den andra sitter på övervåningen och tecknar och den tredje är på väg hem från Luleå.
Så ser situationen ut när UNG besöker Sofia Arvidssons hem, som nu också är hem för Dora Özcan och Fernanda Romero Donnadieu. Rummet är kanske tre gånger åtta meter stort, och det är sällan man får vara själv där inne.
– Vill man ha en privat konversation med en kompis får man gå någon annanstans, säger Sofia.
Tyst överenskommelse
Det verkar finnas en tyst överenskommelse om att alla tre har sitt eget liv och att man inte behöver göra allt ihop bara för att man delar rum. När jag frågar hur det har varit att leva så tätt inpå varandra blir det tyst, varpå de alla börjar skratta.
– Det har inte varit dåligt… börjar Dora.
– … men det är kanske inget man rekommenderar, fyller Sofia i.
Hon förklarar vidare att det är svårt att inte kunna gå undan när man är ledsen, och de enas skrattande om att det privata utrymmet man får är toaletten. Förutom detta verkar det inte störa tjejerna särskilt mycket att behöva dela rum.
– Vi sover bara här, sen på dagen är man någon annanstans, säger Dora.
Både Dora och Fernanda har tidigare bott hos andra värdfamiljer, men bytte efter några månader. Doras första hem på utbytesresan var i Luleå där hon bodde tre månader hos en så kallad välkomstfamilj, en tillfällig värdfamilj som utbytesstudenten kan bo hos tills hen hittat ett annat hem. Även Fernanda hade prövat på att bo hos en familj i Luleå, men flyttade efter fem månader hem till Sofia.
Längtar ni hem?
– Ja, säger Fernanda och nickar, då och då. Ibland när jag är i en grupp och inte känner att jag riktigt förstår vad de pratar om. Jag saknar att förstå allt.
Språket är också en utmaning
– Jag kunde ingen svenska alls när jag kom hit, säger Dora, det var först efter några månader som jag började förstå. Nu förstår jag det mesta, även om jag inte kan alla ord.
– Jag tror alltid att jag förstått, men förmodligen så gör jag inte det, säger Fernanda och skrattar.
Olika men lika
Det är en hemtrevlig känsla i Sofias rum på nedervåningen, intervjun börjar lida mot sitt slut och snart ska alla återgå till sitt. Tjejerna sitter på sina respektive sängar och funderar kring ifall de har lärt sig något av utbytes-upplevelsen.
– Jag tror att man lär sig att människor från olika kulturer är både olika men samtidigt också väldigt lika, säger Sofia.
– De är inte aliens från något annan planet utan vi är likadana trots kulturella olikheter.
– Vi är alla tonåringar, flikar Dora in, med allt vad det innebär.
När UNG packar ihop pratar tjejerna glatt innan de fortsätter med sitt.
En stannar i rummet, en annan går upp på övervåningen och den tredje återgår till sitt tecknande.