Ett litet steg i rätt riktning
RONAN KEATINGBring you home(Polydor/Universal)PP
Inte ens när jag stod i "Kungsan" och trängde mig fram bland skrikande fjortistjejer för att få en autograf (till en tjejbekant som fick den inramad i födelsedagspresent) drogs jag med i entusiasmen kring smörsångaren. En bra vokalist, ja, men med en del riktigt trötta låtar. Förra skivan "Turn it on" var verkligen usel. Dags för ny chans, tänker jag under en av många lyssningar på "Bring you home".
Den höstkärva båtbilden på omslaget skulle göra pipskepparen på din morfars väggprydnad sjösjuksgrön av avund och den får mig att hoppas på en frisk bris i studion vid tillkomsten av denna Keatings fjärde platta. Men det stämmer bara till hälften. Det låter visserligen ganska fylligt och varmt, både i arrangemang och komp, men samtidigt finns här inte tillräckligt med nytänk för att skaka om de gamla fansen. Möjligen en lyckad balansgång rent kommersiellt, men jag hade hoppats på mer än det som infrias i snygga tradrockiga "Friends in time", stråkuppbackade balladen "Superman" och "It’s so easy lovin’ you" som kunde vara en John Waite-låt.
"Bring you home" är en samling lättsmält pop, med tyngdpunkt på balladerna. I en färsk intervju uttryckte Keating att han bestämt sig för att tillfredsställa fansen. Det vi får är hantverksmässigt, men för korrekt och bristen på upptemponummer vägs inte upp av ruttna "Back in the backseat". Inte för att det är något fel i att göra en balladmättad platta, men då behöver materialet vara starkare än så här. Kanske får vi uppleva det med tiden. Jag börjar tro att Keating har sina bästa år som artist framför sig.
"Bring you home" får godkänt, men havsvinden lyckas inte rufsa till den här frisyren. På durken rullar - än så länge - en sprayflaska med texten "extra strong hold".
Så jobbar vi med nyheter