Januari månad 1947 blev för övrigt en månad litet annorlunda, på många sätt. Inte bara för småbrukaren Helmer Holmqvist (1906-1996) i Bodträsk som förlorade sin maka och stod där ensam med sju barn i åldern 5-18 år.
Det var en månad då det var kallt i Europa och 55 personer rapporterades ihjälfrusna på 15 dagar.
Många olyckor
Det var också den januarimånaden 20-årige Bertil Carlman, Arjeplog, blev påkörd av en bil, skadades så svårt att han senare avled, skogsarbetaren Folke Widman, Auktsjaur, råkade ut för skada när ett gevärsskott "gick bakåt" då han skulle skjuta några skator i närheten av hemmet, skogsarbetaren Helmer Andersson, Burträsk, råkade hugga sig illa i foten i timmerhuggning hos Engelbrekt Granberg i Pjesker, linjearbetare Klas Vesterlund, Jutis, föll närmare sju meter från en brygga mellan två stolpar vid Gelgo i Arjeplog, men klarade sig så gott som oskadad.Manne Lindblom i Lillberget, Arvidsjaur, skadade sig i handen vid vedhuggning i Rönnberg, 20-årige skogsarbetaren Tage Johansson, Krokaträsk, skadade sig i ena ögat vid arbete i Näverliden och skogsarbetaren Gustav Westerberg, Vuotner, nära att att sätta livet till under fiske.
I januari satte sig också häradsrätten för att ta ställning till en straffskala efter en dödsvolt som tidigare inträffar i stadsparken i Piteå. Då 22-årige trädgårdsarbetaren Göte Eugen Långström fick sätta livet till. Denna månad brände sig en tvåårig dotter till skogsarbetare A.E Westerberg, Tjappsåive, i ögat vid den glödheta spisen och 14-årige Kurt Pettersson, Svedjan, fick föras till lasarettet sedan han halkat och slagit sig i sargen på ishockeyrinken i Munksund. Barnavårdsmannen fröken Sara Berggren, Arvidsjaur, föll och skadade knät på Vittjåkk.
Det rapporterades att tranor observerats i Vuotner och en sälg blommade vid en sommarstuga på Granholmen invid Svartudden och syrenen på tomten var full av livskraftiga bladknoppar.
Det var då skogsarbetarna i Alterdalen var på krigsstigen och vid ett möte i skolan i Backträsk meddelade att de inte tänkte ge vika för RLF:s blockad.
I väntan på ambulansen
I Bodträsk hade tidigt på morgonen den 13 januari småbrukaren Helmer Holmqvist varit och sett till den vinterskodda hästen, gett den hö och vatten. Ellen Holmqvist kom senare till ladugården för att utföra mjölkning av de tre korna. Hon gick vägen förbi stallet, antagligen för att hämta vatten. Helmer Holmqvist, som då var på väg till granngården, fick höra ett våldsamt oväsen i ladugården och skyndade tillbaka. Han fann hustrun liggande livlös och blödande under hästen, efter att ha blivit sparkad. Ellen bars in i husets kökssoffa i väntan på doktor Brodd från Norrfjärden och tillkallad ambulans. Då det inte var farbar väg till huset lades Ellen Holmqvist sedan i en hästförspänd släde och fördes ned till vägen och den väntande ambulansen för vidare färd till lasarettet, där hon avled utan att ha återfått medvetanden. Där konstaterades att hon ådragit sig kraftiga skador i huvudetDen tragiska olyckan blev en förstasidesnyhet i Piteå-Tidningen, som vid den tidpunkten hade sparsamt med lokala nyheter på förstasidorna. Olyckan nämndes även i riksnyheterna.
Söndagen den 26 januari begravdes Ellen Holmqvist, som hette Wiklund som flicka, i Norrfjärdens kyrka och officiant var kyrkoherde Torsten Nilsson.
- Pappa var hemma ensam med minsta flickan Britt, fem år gammal när olyckan inträffade. Äldsta brodern Henry, 18 år, var borta på annat håll, i skogsarbete. De övriga barnen i skolan. Jag var barnflicka hos grannen och var på väg till affären när jag fick se en svartklädd man komma gående upp till vårt hus. Det var doktorn, och han nämnde inte med ett ord vad som hänt. Det var när en grannflicka kom springande, gråtande, som det blev uppenbart för mig att mamma var skadad och döende. Det som då kretsade i mitt huvud var: jag måste ta hand om lillasyster Britt, erinrar sig Ingegerd Öhman som tillsammans med sina syskon, vilka kallades hem från skolan fick ta ett hastigt farväl av modern innan ambulansen kom.
Felaktiga gåvor
De sju barnen är alla i livet. Henry, äldst i barnaskaran bor i Hortlax, Hildegard, gift Jonsson, bor i Backträsk, Ingegerd med efternamnet Öhman iLuleå. Ingemar i Uppsala, Knut i Piteå, Gunvor med efternamnet Jonneryd i Uppsala och Britt, gift Olsson, i Kiruna.
- Äldsta systern Hildegard och jag fick sedan ta hand om allt i hemmet och även ladugårdsysslorna. Utan farfar
Johan Werner, som var hemmavid, hade det aldrig gått att klara hemmet. Pappa var vid den tidpunkten för det mesta i arbete på annat håll, berättar Ingegerd Öhman.
Insamlingar ordnades till den barnrika familjen. En man från Stockholm tog till sig familjeödet i Backträsk. Även Röda korset gick in med hjälp. Det har berättats att gåvorna inte var särskilt väl anpassade till behoven. Till familjen Holmqvist kom kartonger med bland annat gjutjärnsgrytor i olika storlekar och kläder, vilka i många fall inte passade, och hämtade ur gamla realisationslager.
- Så här i efterhand skulle man tycka att de som ställde upp för att hjälpa i istället borde ha lagt något i grytan istället. För det var svårt om mat i en så stor familj, säger Ingegerd Öhman.
Hon erinrar sig även en händelse i samband med dödsfallet när brodern Ingemar skulle delta i en skidtävling och då kommenterade: "jag kan nog inte åka hur fort som helst, det skulle inte se så bra ut nu när mamma är död".
Helmer Holmqvist sålde hästen som sparkat ihjäl hans hustru och köpte sedan en annan. Han gifte 1950 om sig med Edit Vestbom (1907-1992) från Holmträsk.