Olof Genberg stämde nämligen i början av februari 1862 smedsmästare O.G. Wikström inför rådhusrätten.
Wikström, som bekände sig till den baptistiska läran, hade nämligen mitt i vintern i en upphuggen vak i Fårösundet omdöpt Genbergs 22-åriga dotter Johanna samt en flicka vid namn Johanna Dalgren.
Johanna Genberg var den första som lät vuxendöpa sig i den i Piteå nybildade baptistförsamlingen.
Efter den kylslagna dopakten fick de döpta värma sig vid en brasa hemma hos fru Karin Lidfeldt, som öppnat sin sal för den baptistiska verksamheten.
Detta var i baptisternas barndom i Piteåbygden, som gav upphov till en väckelserörelse 1859. Bönhuset i Piteå och i skolhuset Öjebyn öppnades för förkunnaren Näs Per Persson från Dalarna. Han predikade en lära, som främst bestod i avståndstagande från de lutherska prästerna, statskyrkan och de så kallade ”nyböckerna”. Man följde istället gamla handboken, Zions sånger och Swebilii katekes.
I ett brev skriver förkunnaren Näs Per till en pastor i Stockholm:
I går talte jag två gånger här i bönhuset. På aftonen fylldes fyra rum, och stora hopar fingo gå hem i brist på rum. Herren till ära får jag säga, att det är en genomgripande rörelse och gråt överallt. Fiskefångsten är för stor, jag får blygselfullt utbrista: Herre gack ut ifrån mig, ty jag är en syndig människa. De väckta och benådade väcka andra sina närmaste. Elden, som Jesus har tänt, brinner överallt i staden. Aldrig har jag upplevt något sådant.
Förkunnelse gjorde också mäktigt intryck på Johanna Genberg och Johanna Dalgren som tillsammans med många andra samlades för att få se, höra, samgala med och begära förbön hos Näs Per.
”Elden som Jesus tänt” grep således tag i magister Genbergs dotter, vilken inte kunde acceptera dotterns val och en lära som kritiserade statskyrkan.
Detta var i en tid när en ny samfundslag antogs. Den nya lagen om religiösa sammankomster innehöll förbud mot att samlas till andakter under tid allmän gudstjänst pågick. Det var även förbud mot lärarverksamhet av lekmän.
En tidningsnotis berättar om hur en person häktades för att han som baptist inte velat bevista gudstjänsten i sin församlingskyrka och lekmän fick böta för läsaresammankomster under gudstjänsttid.
En präst varnande för baptisterna och framförallt för att Näs Pehr Pehrsson kommit till församlingen och inom flera byar hållit åtskilliga sammankomster
Där han enligt prästen yttrat uppenbara mot kyrkans lära stridande meningar. Enligt prästen försökta hand åstadkomma söndring och stifta ofred i församlingen.
– Envar av församlingens medlemmar uppmanas undfly denna förvillade person och icke tillåta honom fortsätta sina sammankomster vid äventyr att den som därtill upplåter husrum åt honom gör sig förfallen till böter, dundrade prästen.
Vid starten 1860 fick baptistförsamlingen en handfull medlemmar men redan följande år tillkom ytterligare 20 och därmed var grunden lagd på vilken församlingen än i dag bygger.
Då var det inte längre tillåtet för baptisterna att tala i bönhuset öppnade Karin Lidfeldt sitt hem på Prästgårdsgatan för baptistpredikantens mäktiga och rätlinjiga förkunnelse.
Johanna Genbergs far Olof, född 1801, var bördig från Ångermanland och dog i Piteå i mars 1871 Han blev ordinarie lärare vid skolan i Piteå 1837 och prästvigdes 1844.
1839 gifte han sig med Christina Elisabeth Tennman, änka efter Johan Tennman. Familjen var bosatt i kvarteret Linden.
I äktenskapet med Tennman föddes åren 1829-1836 fem barn.
I äktenskapet med Genberg födde hon åren 1839-1850 fem barn. 1858 avled hustrun, född Svedberg, i en ålder av 53 år.
I familjen Genberg fanns följande barn:
Johanna, född 1839.
1842 fick makarna Genberg sonen Albert, som emigrerade 1860 till Nya Zeeland, där han dog i Christchurch 1895.
1844 föddes dotter Emma Catharina, som avled i Piteå 1923,
Sonen Axel Abraham föddes 1846 och avled 1919 i Lillegård, Junsele,
Sonen Carl Gustaf, född 1850 avled år 1882.
Johanna Genberg gifte sig med kolportören Nils Lidström, Arnemark.
Makarna fick barnen Israel 1879-1920. Död i Öjeby sjukhem i tuberkulos, där det i husförhörsboken antecknats ”abnorm”.
Lydia Johanna 1882-1951, utbildad lärare och bosatt i Gävle och gift med kantor Lars Vestin. Hon blev änka efter ett års äktenskap.
David 1885-1937,utbildad lärare, gift och bosatt i Kiruna. Han hade en fosterdotter från Arvidsjaur.
Modern Johanna, som genom livet var mycket gudfruktig och som förlitade sig på sin Herre i allt hon företog sig, avled 1916 i Arnemark.
Hon utbildade sig till lärare och var en tid verksam i Sundsvall och sedan i Piteåbygden. 1879 gifte hon sig med bonden och kolportören Nils Lidström i Arnemark.
Maken Nils avled 1911.