Ett gammalt skolfoto

e Ett gammalt skolfoto kommer fram när jag letar efter annat i mina lådor. Jag håller kortet i min hand och tänker att det ser ut som det vore från skolan i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Det är från den gamla byaskolan som nu är riven och det är från mitt första skolår.
vvvvv
Jag tyckte fröken såg gammal och sträng ut och alltid hade hon en näsduk instoppad inunder tröjärmen. Hon spelade morgonpsalmen på orgeln så att det dånade i hela skolsalen. "Var hälsad sköna morgonstund som av profeters helgad mun ..." sjöng vi när vi stod vid våra skolbänkar. De stora fönstren hade halva rutorna vitmålade för att vi inte skulle titta ut på gården i stället för att lyssna på fröken.
Jag ser en symaskin längst ner på fotot, satt fröken och sydde på den när vi hade rast? På väggen hänger årstidstavlorna. Våren, med prinsessan som sitter på blomsterängen.
vvvvv
Hösten, med pojken som sopar de gula löven. Jag sitter längst fram och har på mig mina gråa luddor. De som hade de blå ränderna och som jag blev så retad för, det var ju pojkskor sa man.
Välkammad, med rak bena och hårspänne tittar jag rakt in i kameran. Vi fick åka skolskjuts till grannbyn när vi skulle besöka tandläkaren.
Jag var rädd och grät redan dagen före. Men väl framme hos tandläkaren bad jag alltid om att få gå in först, då hann jag besöka farfar för han hade alltid bröstkarameller i sin klaffbyrå, Kungen av Danmark var det.
vvvvv
Våra föräldrar hade inte mycket insyn i skolans värld och de sk förhörsdagarna var ju så tillrättalagda. Då var föräldrarna inbjudna till skolan, det var förstås mest mammorna som kom för att höra vad vi hade lärt oss. Vi visste i förväg när skolinspektören skulle komma så vi hade fått träna, fröken ville ju inte få skämmas över oss. Utflykterna till fäbodarna och de högtidliga besöken till det lilla kapellet tyckte jag om. Träkapellet på kullen och med utsikt över den stora vackra insjön.
vvvvv
Där önskar jag få min viloplats och att min aska ska spridas över kullen. Jag vet att det är omöjligt men jag har sagt till mina barn "ni får smuggla dit mig!"
Jag brukar alltid gå upp till kapellet när vi åker förbi byn. Det är så lungt och fridfullt att gå omkring bland de små planteringarna. Jag har sett namnet på en av mina skolkamrater på en av gravstenarna. Den snälle pojken som jag lekte docklekar med.
vvvvv
När jag lägger tillbaka kortet i lådan tänker jag vad hände med era liv ni som finns på det gamla skolfotot. Blev det som vi hade hoppats och drömt om? Vad visste vi om världen och vad tänkte vi om framtiden? Det frågar jag mig när jag lägger tillbaka skolfotot i "nostalgilådan."