Det var i september 2013 som Jenny Hortlund och Jennifer Lundin började sin årslånga resa till Australien. Men egentligen började det tidigare än så.
– Jag har alltid drömt om Australien och nu blev det äntligen av, berättar Jenny.
– Det är också ett ganska enkelt land att åka till på grund av språket och att kulturen ändå är ganska lik Sverige, påpekar Jennifer.
När de väl bestämt sig gick det bara ett par månader innan de åkte iväg.
Vardagslivet i Sydney
Resan tog ungefär två dygn, med nästan 20 timmars flygtid. Den 11 september satte de sig på det första planet och fredag den 13:e landade de i Brisbane, Australien.
– Det var många som tyckte att vi kunde ha valt bättre datum att flyga på, skrattar Jennifer.
– Jag är dessutom flygrädd, inflikar Jenny. Men det gick hur bra som helst.
De första veckorna tillbringade de på ett vandrarhem i Brisbane, för att sedan dra vidare till Sydney där de bodde i tre månader.
– Vi bodde i en lägenhet som vi delade med ett gäng andra ”långtidsresenärer”. I Sydney jobbade jag i ett galoppstall, medan Jenny hade en rad olika jobb, berättar Jennifer.
Deras intryck är att det är lätt att få jobb så länge man inte är kräsen, och kan tänka sig att jobba med lite vad som helst. Jenny jobbade bland annat som fundraiser och inom telefonsupport.
Resan till Australien gjorde de via en rese-organisation, Blueberry. De hjälper en att bland annat fixa visum, jobb och boende.
– Så här i efterhand inser vi att det hade gått att åka helt på egen hand och slippa den kostnaden. Men samtidigt var det rätt skönt att få lite hjälp i början med saker som att öppna ett bankkonto, köpa rätt SIM-kort och liknande. För man är rätt lost första tiden i ett nytt land, förklarar Jenny.
Omvända årstider
Efter jul och nyår då de hade besök av Jennifers föräldrar, bestämde de sig för att åka vidare och spendera sommaren i Melbourne. Även där hittade de lite olika jobb och en ny lägenhet. När vännerna hemma i Piteå klagade över minusgrader kunde Jennifer och Jenny sitta på stranden.
– Vädret i Melbourne var dock rätt sjukt, staden är känd för att vädret växlar hela tiden. Det kunde vara 40 grader en dag för att sedan bli 16 dagen därpå och man hann aldrig riktigt vänja sig, berättar Jenny.
– Stannar man så pass länge som vi gjorde i både Sydney och Melbourne hinner man komma in i ett slags vardagsliv med jobb och så, även om vardagen är väldigt annorlunda mot hemma. Bland annat bodde vi i ett hus tillsammans med tjugo andra av massor av olika nationaliteter. Det blir en rätt speciell tillvaro, berättar Jennifer.
Vid världens ände
Efter några månader i Melbourne bestämde de sig dock för att åka på en mer ”turistig” resa längs östkusten. Under några veckor passade de på att se bland annat Magnetic Island och Whitehaven Beach, och att snorkla vid Stora Barriärrevet.
– Det är helt galet vilket vackert land det är, menar Jennifer.
Efter att ha roat sig och levt på sina besparingar i några veckor åkte de ner till Melbourne igen.
– Man kan få ett andraårsvisum genom att jobba minst tre månader på vissa utvalda jobb, och vi hamnade på ett dressyrstuteri i Wonthaggi, som ligger ute på vischan ungefär så långt söderut som man kan komma. Vi är båda hästtjejer så det var kul att hitta ett hästjobb.
Sverige är bara en mellanlandning
Under deras tid i Wonthaggi hann det bli vinter, med blåst och temperaturer runt fem till tio grader. Så efter att ha frusit i tre månader bestämde de sig för att ta en tripp till Bali och Nya Zeeland för att få uppleva kritvita stränder och äventyr igen innan de åkte hem till Sverige.
En sak är de rungande överens om, och det är att de definitivt inte rest färdigt än.
– Vi är hemma och jobbar nu och hoppas på att fara iväg någonstans igen någon gång i vinter eller nästa vår, förklarar Jenny.
– Det värsta med att resa är nog att man liksom aldrig blir färdig utan bara vill se mer, inflikar Jennifer.
Har ni inte upplevt något negativt?
– Nej, i princip inte. Bortsett från några läskiga insekter, säger Jenny med ett skratt.
– Det är klart att vi haft hemlängtan ibland och stött på några oseriösa arbetsgivare och så där. Men det vägs liksom upp av allting annat. Vi har vuxit så mycket som människor och upplevt så mycket fantastiska saker att det inte spelar så stor roll, förklarar Jennifer.
Och ni har kommit överens hela tiden?
– Vi hade redan från början bestämt oss för att om vi ville olika saker skulle vi sära på oss. Men jag tror det var det som gjorde att vi faktiskt höll ihop. Och det var skönt att vara två. Även om alla, både australiensarna och andra resenärer, är väldigt öppna och pratglada är det ganska skönt att ha en ”riktig” vän med sig också, när man inte orkar prata med främmande människor hela tiden, förklarar Jennifer.
Har ni några råd till andra som funderar på att åka iväg?
– Gör det bara. Sitt inte och tänk på det utan gör det. Är det det du vill kommer du inte att ångra dig!