AKUSTISK POP. Jag uppskattade senaste "riktiga" albumet "Night bird", en mogen och varierad platta. Den brittiska syntpopduon visade att den fortfarande är att räkna med. Betyget tre var onödigt sniket och jag har sett fram emot uppföljaren, men det känns märkligt att herrarna Clarke och Bell tycks ha tappat styrfart. Vad vi får är nämligen ett album med akustiska versioner av redan kända låtar. Lite snopet, med tanke på att förrförra "Other peoples songs" också var ett avsteg från ordinarie studioplattor. "Boy" låter som Wet wet wet, den bokstavligen stråkdränkta "Love affair" är ett kul formexperiment och "Rock me gently" blir en vacker hymn. "Union street" i sina bästa stunder en trevlig parentes och möjligen ett bevis på att vissa låtar har lägereldskvalite, men det är på nästa riktiga skiva jag väntar.
