Hjortron fyndas med glädje under varningarna på höstkanten. Hösten är också ensamvandraren Lindas favoritårstid, på grund av alla färger i naturen.
– Jag har alltid varit intresserad av att vandra, men det var en spontan resa till Kebnekeise som gjorde att jag fastnade helt. Det var min svägerska och hennes vänner som skulle åka och vandra. Hon frågade om jag ville följa med kvällen innan de skulle åka och jag är jätteglad att jag spontant tackade ja, berättar Linda.
Sedan dess har hennes kärlek för vandring bara vuxit och vandringarna genomför hon nu helt på egen hand.
– Efter resan till Kebnekeise kände jag en enorm längtan att få vandra igen, men jag hittade aldrig någon som ville följa med. Tillslut samlade jag mod och gav mig iväg ensam, jag laddade ner podcasts och musik med tron om att jag skulle känna mig ensam och uttråkad stundtals, förklarar hon.
Ensamheten smög sig dock aldrig på och några podcasts eller låtar spelades aldrig upp. Linda blev hänförd av känslan av att vara helt ensam i den lugna, vackra miljön.
– Det är så otroligt vackert. Det går inte att beskriva eller visa på bilder, man måste bara uppleva den mäktiga känslan helt enkelt, säger hon.
Linda tältar gärna långa lederna, men det finns även stugor att övernatta i. Hennes första sträcka var från Abisko till Nikkaluokta, en vandring på elva mil som tog henne fyra dagar att genomföra.
Lindas mål med vandringen är att gå hela Kungsleden som är 400 kilometer lång. Själva Kungsleden är uppdelad i fem etapper och Linda har valt att vandra två etapper åt gången.
– Den första sträckan jag gick var från Absiko till Nikkaluokta, en stäcka på 11 mil, och då sov jag tre nätter i tält. Sedan gick jag Nikkalokta till Vakkotavare som också är 11 mil lång.
När Linda berättar om att hon brukar vandra ensam bemöts hon ofta av stor skepticism. Många undrar hur hon vågar genomföra det på egen hand.
– Jag tror faktiskt att de flesta skulle fixa det. Är man motiverad nog så går det, menar hon.
Bra och rätt typ av utrustning är något som Linda prioriterar när hon ger sig ut och vandrar ensam.
Hon har trots fördomarna aldrig känt sig ensam när hon vandrat, tvärtom tycker hon att det är en stor frihet att inte behöva anpassa sig till någon annans tempo.
– Om man är väldigt sällskapssjuk finns det människor längs vägen, men jag socialiserar inte alls mycket, säger Linda.
För den som är nyfiken på ensamvandring finns det en del förberedelser som kan vara bra att känna till. Det är viktigt att läsa på innan och ta reda på vilken typ av utrustning som behövs för just den årstiden man tänkt vandra i.
– Kläder och utrustning är A och O. Kläder efter väder, det har jag själv fått lära mig den hårda vägen, skrattar hon.
Inför en höstvandring hade Linda packat ner en sovsäck som inte tålde minusgrader. Oturligt nog visade termometern en temperatur under minusstrecket när natten kom och Linda fick vira in sig i alla kläder hon hade med sig och huttrade sig igenom natten.
Linda kokar kaffe med hjälp sitt stormkök.
Linda Morén njuter i solen under en vandringstur.
– Mitt tips är därför att se till att man har rätt typ av sovsäck och rätt typ av skor som tål väta och slitage och som man haft på sig innan vandringen. Det är även viktigt att bunkra upp med grejer för att förhindra skoskav, samt ordentliga strumpor. Jag valde själv att köpa lite större skor, eftersom fötterna sväller när man går så mycket, säger hon.
I framtiden vill Linda utforska fler vandringsleder både i Sverige, men även i andra länder.
– Det finns så mycket man kan upptäcka i Sverige, jag vill utforska hela landet. Exempelvis Sarek och vandringsleder i Jämtland, sedan hade det varit häftigt att vandra i Norge och Österrike också.