Enmanscabare med många ansikten
Konsert: Lars DemianPlats: Krokodil, PiteåLängd: En timme och 28 minuterPublik: Cirka 45 entusiasterE KONSERT
Kompositionerna, det fryntliga svänget, det teatraliska utspelet och sättet att leverera en text - att kalla Lars Demian en enmanscabare är inte på något sätt en överdrift.
Kommunikationen med publiken är total. Mellansnacket är uppsluppet och Halmstadsonen släpper oss sällan med den varma blick som hela tiden signalerar att han är riktigt nöjd med sina alster, vilket han har all anledning att vara.
Lars Demian rör sig ledigt mellan lägenheten och krogen, mellan valstugan och hotellet vid Medelhavet. Ibland tillbakalutad vid pianot, ibland marscherande på plats till punkigt splonkig gitarr. Och han är rakt inte feg i sina ordval. När det diversearbetande jaget i "Stiernan och karriären" blir porrskådis brer textförfattaren på rejält, när en fotomodell blir skjuten i "H&M" är det både blod och hjärna som flyter och när han i nya kupletten "Expressen" funderar kring sanningshalten i kvällstidningar förvandlas partiledarna till både satanister och pundare.
Han tycker till om monarkin, den politiska högerflanken och funderar kanske allra mest om Svea rikes allmäntillstånd. Dramaturgin är lyckad, vändningarna kluriga och han förstärker både vinglig hemgång och regeringens duktighet med hjälp av sina instrument.
Samhällskommentarer med pondus, men Demian visar fler sidor än så. Här ryms även tankar kring relationer, hoppfullt vemodiga "På den andra sidan" (säkerligen sjungen vid begravningar) och en egen variant på "Flickan med svavelstickorna" i form av "Fyllot & Miss World".
Lars Demian är mer eller mindre en ny bekantskap för undertecknad, men det gör ingenting. Det känns snarare som en lyx att försöka hinna med att uppfatta de många smarta formuleringarna och jag får skratta högt, gott och mycket.
Så jobbar vi med nyheter